Leksaksmuseet öppnade tidigt, så jag begav mig dit. Det är ett ställe jag hade velat besöka när jag var här förra sommaren men som jag inte hann med då. Men nu blev det av och det kändes bra. Många fina gamla leksaker. 😊

Tillbaka till vattnet. Jag liksom dras dit hela tiden, det är nog den mest rogivande platsen i den här rogivande staden. Jag satte mig och läste i en av broschyrerna jag plockat på mig på museet, och beskrivningen av Vadstena kändes verkligen träffande (se bild nedan). Ingen falsk marknadsföring här inte. 👍

Slottet besökte jag förstås också när det öppnade. Jag tvekade lite innan jag köpte biljett till renässansvandringen, jag var ju på den förra sommaren. Men det var absolut värt det. Vi gick inte riktigt samma slinga som då och informationen var i stora drag densamma men innehöll en del variationer. Så jag är glad att jag gick i år också. Det hör liksom till.

Jag kikade in i "bokkiosken" vid parken och hittade en bok som liksom bara stod där och väntade på mig - den hade titeln Känn rädslan och våga ändå. Så den fick följa med mig. Jag slog mig åter igen ner vid vattnet, och läste ett kapitel.

Den här gången satte jag mig visst rakt ovanför en geocache, skulle det visa sig - efter en stund dök det upp en dam som hukade sig ner och spanade in under min bänk. 😉 Jag reste mig och lät henne kravla in och hämta sin skatt och sedan gick jag därifrån. Då hade jag suttit där en bra stund och läst och lyssnat på vågorna och beundrat segelbåtar och blivit alldeles till mig över en gräsandshona med ett helt koppel supersöta ungar...

Jag hade då varit i Vadstena i cirka fem timmar och var redan så harmonisk och andaktsfull att jag styrde stegen mot nunnornas lilla butik med avsikten att köpa en rosenkrans. Väl där inne vaknade jag dock upp lite, och det blev ingen rosenkrans - jag blev liksom avskräckt av att de var prydda med en korsfäst Jesus och såg ytterst religiösa ut (vilket jag förstås visste att de är, men det blev så himla påtagligt).

Dags att checka in på hotellet. Jag bor i ett jättegulligt litet hörnrum med underbar utsikt...

Efter dagens många upplevelser var jag helt slut och ägnade resten av eftermiddagen åt att sova. 😴 Men sedan fick jag gå upp och göra mig iordning lite, för jag skulle ju till Shakespearefabriken och se Macbeth. 🎭

Jag kände inte riktigt till Macbeth innan så det var en intressant upplevelse. Sedan är ju Shakespeare överlag ganska svårtillgänglig tycker jag...men jag gillar ändå att se den här ensemblen framföra hans verk. Nu har jag gjort det två somrar i rad, så det börjar kännas som en tradition.

Oj, vad sent det är nu! Bäst att jag försöker få lite sömn. Vet inte om klockorna i klosterkyrkan kommer bångla någonting inatt, så som de gjort X antal gånger under dagen...haha, just som jag skrev det så satte de igång! 😂 Ja, ja...jag har ju min sömntablett, så det ska nog gå bra. Natti natti och Ave Maria! Imorgon ska jag besöka klostermuseet...