Zombievecka och queer skräckmusikal
Jag har varit jäkligt trött den här veckan, ända sedan jag fick den idiotiska idén att försöka somna utan sömntablett i måndags kväll. Låg vaken till mitt i natten och fick gå upp och ta en till slut i alla fall. Fick inte alls tillräckligt många timmars sömn och kände mig som en zombie hela tisdagen. Mamma kom på besök på eftermiddagen och stannade till onsdagsmorgonen, det var mysigt - även om vi slocknade rätt tidigt på kvällen. Har känt mig fortsatt trött både igår och idag, och även lite låg (vilket förmodligen har med både tröttheten och mensen att göra). Trots det var jag på kontoret före halv sju imorse, och jag stannade ända till kvart över fyra på eftermiddagen.
På väg hem från jobbet idag. Beyond jättetrött.
Men himlen var fin i alla fall. 💖
Gick förbi affären, skyndade hem och slängde i mig lite mat och satte igång en tvättmaskin, sedan travade jag iväg till teatern. En del av mig ville bara gå och lägga mig istället, och den delen hejades på av Ångestmonstret som poängterade hur jäkla mycket folk det skulle vara på teatern. Det var öppen repetition av musikalen Rocky Horror Show, och med tanke på att det var gratis och förlagt på kvällstid utan krav om föranmälan insåg jag hur jobbigt det skulle bli. Och det blev det. I alla fall att stå och vänta innan, först i en fullpackad foajé och sedan på att dörrarna till salongen skulle öppna. Det var sjukt mycket folk, jag kunde knappt röra mig och ännu mindre andas. Fokuserade på min telefon och på programbladet jag fått.
Teatern är min favoritplats. Men fan vad jag hatar när det är så mycket folk...
Jag har aldrig sett eller ens hört talas om Rocky Horror Show innan, vilket gör mig alldeles förundrad. Detta är andra gången som min älskade teater sätter upp en queer musikal som jag inte kände till innan och som gör mig alldeles hänförd. Vi fick bara se ett par scener under kvällens repetition och alla skådespelarna hade inte rätt kläder på sig och sådär, men jag kunde redan se att detta är något alldeles storslaget som jag gatanterat kommer gå och se mer än en gång (om än kanske inte fullt så många gånger som La Cage aux Folles 😉).
Personalen stod och delade ut ballonger på vägen ut vilket gjorde mig barnsligt lycklig. 😍🎈
Avsevärt uppiggad av kvällens upplevelse. 😊
Imorgon ska jag till psykologen igen. Jag är lite nervös. Känns alltid jobbigt att komma dit nästa gång efter att jag börjat gråta. Och så vet jag inte om jag gjort läxan tillräckligt "bra". I tisdags gjorde jag den förresten inte alls, jag var alldeles för trött. Jag är rädd att jag ska börja gråta igen imorgon, är ju lite mer skör den här veckan och vi kommer förmodligen göra ångestskapande övningar... 😖 Men jag hoppas att det blir bra. Hon är så himla bra, min psykolog. Jag skulle vilja ha henne med mig konstant i vardagen, men jag fattar att det inte går så jag får väl nöja mig med 45 minuter i veckan.
Kommentarer
Trackback
