Hjärtat på teatern och San Francisco i sovrummet
Igår kväll var jag på teatern och såg Farmor och vår herre. Det var en sorglig, vacker, jobbig och stundvis riktigt rolig historia. Men jag blev ju en aning distraherad av att det var flera personer från musikalen med i den. För mig kommer de alltid att höra hemma i La Cage aux Folles, det känns ganska märkligt att se dem i andra sammanhang faktiskt. Och jag antar att det är minnena av musikalen som gör att jag känner mig så hemma och tillfreds på teatern. Igår satt jag längst fram vid scenen (som jag brukar) och insöp miljön och log och kände mig allmänt harmonisk i väntan på att föreställningen skulle börja.
Försökte med denna bild fånga hur lycklig jag är på teatern, men det gick inte så bra eftersom jag känner mig så sjukt obekväm med att ta selfies när det är andra människor i närheten.
Idag unnade jag mig lite sovmorgon, för jag var himla trött efter en intensiv jobbvecka och tre sena kvällar i rad med mer eller mindre socialt ansträngande aktiviteter. Men sedan har jag varit rätt aktiv. Börjat skissa på en idé till nästa syprojekt, tvättat två maskiner, strukit dukar (när hände det sist?!), förkovrat mig i GDPR för jobbets räkning, äntligen satt upp den underbara väggdekorationen av Golden Gate-bron som jag fick av syrran för X antal år sedan, bäddat sängen, plockat med allt möjligt, skrivit en lista på allt jag ska uträtta när jag går på stan imorgon...och ikväll är det Melodifestivalen igen.
Mitt redan vackra sovrum blev om möjligt ännu vackrare när drömstaden flyttade in på väggen.
De sänder från Kristianstad ikväll. Vilket förstås känns jobbigt. Jag har inte varit där sedan sommaren 2010, när jag tog tåget ner för att få lägenheten (där jag bott med mitt ex) besiktad innan jag lämnade tillbaka nycklarna till hyresvärden och klev ombord på tåget igen för att aldrig mer återvända. Jag ser inte precis fram emot kvällens program, men jag tänker att det nog är rätt bra i rent terapeutiskt avseende. Vi får se om jag någon gång kommer åka tillbaka dit "in person" (det vore roligt att kunna börja gå på Emil Sigfridssons musikaler igen), men att se staden på teve är väl åtminstone ett första steg i den riktningen.
Kommentarer
Trackback
