En ganska tyst timme
Puuuhh, nu är seminariet över! Jag sa knappt ett ord under hela den där timmen. Tack och lov fanns det två personer (framför allt en) som tog väldigt mycket plats i gruppen och höll låda under större delen av gruppdiskussionen, och även tog på sig att sammanfatta vad vi kommit fram till inför resten av klassen. Så...det var ju rätt skönt.
Men jag är förstås lite besviken på mig själv över att jag inte klarade av att säga något vettigt. I början av seminariet var jag så himla nervös att jag knappt kom ihåg mitt eget namn och ännu mindre vad det var vi läst under de gångna veckorna och förväntades diskutera ikväll. Men men...nu är det över - och det är hela tre veckor till nästa seminarium.
Kommentarer
Trackback