Den här veckan har jag ju börjat jobba "på riktigt" igen efter semestern, vilket känns jättebra. 😊 Många andra i min omgivning uppger att de känner sig desorienterade när de kommer tillbaka efter semestern och att det tar ett bra tag innan de kommer in i jobbet igen och att de blir väldigt trötta. Men för mig är det precis tvärtom i år. Jag kom in i det direkt och fick värsta energikicken av att vara tillbaka. Jag är ju inte så bra på det här med att vara ledig, men att duktigt utföra arbetsuppgifter och ha rutiner att hålla mig till - det är helt min melodi! Jag överväger nästan att inte ha någon semester nästa sommar, såvida jag inte har något speciellt inplanerat förstås, för det blir ju mest att jag ligger i sängen och gråter och det är det ju ingen större mening med. 😕
Har tänkt blogga tidigare, under de senaste dagarna, men dels blev jag chockad av att upptäcka den
livlösa människan i trapphuset i torsdags och dels upptas en stor del av mina tankar av ett dilemma som jag dessvärre inte kan blogga om (än), så jag har liksom inte kunnat fokusera på något vettigt att skriva.
Men här kommer en liten sammanfattning...
Hemkommen från frisören i tisdags. Inga rosa slingor den här gången, för jag ska snart vara statist i en film som utspelar sig i början av 1900-talet. Det är typ sex år sedan
jag var statist senast och det känns rätt läskigt, men mest roligt. Statist är en bra kompromiss mellan min längtan efter att bli skådespelare och min rädsla för att stå i centrum för uppmärksamheten.
Onsdagsmorgonens fantastiska upptäckt - vi har en soptunna igen!! Efter att ha varit
mystiskt försvunnen i nästan två månader och efter att jag tjatat på hyresvärden några gånger (som i sin tur tjatat på sophämtarna några gånger) är en ny nu äntligen på plats och vi slipper slänga soporna i ett berg på golvet och nästan snubbla över alla råttor som detta lockat till sig...
Gårdagens projekt - att skapa en hyllning till Spice Girls-Emma i ett hörn av mitt sovrum. Hon var den första tjej jag blev kär i (jag var nio år då) och det har jag länge tänkt att jag vill uppmärksamma på något sätt. 💖
Imorgon börjar (äntligen!) höstterminen och även om jag inte lyckats nå mitt mål att läsa ut all kurslitteratur innan dess (jag har fortfarande lite mindre än två böcker kvar) känner jag mig väl förberedd och redo att sätta igång med studierna igen efter sommaruppehållet. När den första delkursen är avklarad kommer jag att ha 555 högskolepoäng, vilket nästan fordrar ett litet firande av något slag - dels för att det är jäkligt många poäng och dels för att jag är sjukligt fixerad vid siffran 5. 😜
Istället för att läsa kurslitteratur har jag på sistone ägnat ganska mycket tid åt att plöja igenom Maria Lang-böcker. Och det är förmodligen vad jag kommer fortsätta med när jag skrivit klart det här inlägget. Jag kan verkligen rekommendera dessa böcker för den deckarintresserade. Till skillnad från moderna deckare fokuserar den inte på att beskriva ofräscha detaljer av bestialiska mord, utan fokus ligger istället på att lista ut Vem som har gjort det och Varför den har gjort det. För övrigt hoppas jag på att få en statistroll även i höstens filmatiseringar av några av dessa böcker...
