Inkluderande självskattningsformulär
När jag nu tagit hand om kissens besvär var det dags att ta tag i mina egna. Så jag satte mig och fyllde i självskattningsformuläret som psykologen på vårdcentralen lagt ut inför vårt möte nästa vecka. Jag har dragit ut på det, dels för att jag varit upptagen av hemtentaskrivande, dels för att jag är mentalt allergisk mot självskattningsformulär där en ska gradera sitt mående på en skala - och dels för att jag varit nedtrappningslabil och därför riskerat att ge rätt missvisande svar (om jag mått skit så har det ju främst berott på tillfälliga utsättningssymptom och inte varit något typiskt för mitt allmäntillstånd). Men nu har jag i alla fall äntligen skickat in det.
Några saker gjorde mig riktigt glad faktiskt. Såsom hur det här påståendet var formulerat...
Och en viss detalj i det avslutande meddelandet...
Yay! Go, vårdcentralen! Inkludering for the win! 💖
Det ger ju också mer relevanta svar...jag menar, hur skulle jag ha graderat svårigheten att tala med "attraktiva personer av motsatt kön"?! Jag skulle förmodligen ha satt en nolla, och då skulle det ha tolkats som att jag inte hade några som helst dejtingproblem. Typ. Det påminner mig om när jag var på bedömningsintervju på BUP när jag var 16 och kvinnan där frågade mig om jag hade någon pojkvän och jag svarade att jag inte hade någon, aldrig hade haft någon och aldrig ville ha någon heller - och hon blev superbekymrad och såg det som ett stort problem att jag inte var intresserad av kärlek och förhållanden. Suck. Jag hoppas verkligen att kidsen får ett bättre bemötande på BUP nuförtiden...
Kommentarer
Trackback
