Musikalbesök nummer 16. Jag kände mig inte precis jätteupplagd för det, och jag var rädd att jag skulle börja storgråta under någon av de känsliga scenerna (typ första aktens sista scen). Men när jag närmade mig teatern och såg affischen...då tog hjärtat ändå ett litet skutt. Och visst blev jag lite snyftig i slutet av första akten, men inte mer än vanligt. Det var på det stora hela en mycket fin upplevelse - ingen i närheten åt jordnötter, jag hörde inga homofobiska kommentarer och historien uppe på scenen berörde mig som den alltid gör. Jag kände mig inte sådär sprudlande lycklig som jag brukar göra efter att ha sett musikalen, men jag lämnade ändå teatern med en viss känsla av harmoni. Det var bra för mig, det här. 💖