Heteronormativitet in absurdum

Om ni har tänkt se filmen Mannekäng i rött eller läsa boken med samma namn och inte vill få alltför många spoilers, föreslår jag att ni slutar läsa detta inlägg nu. 
 
Så. Nu har ni blivit varnade. 
 
Jag tänker inte gå igenom hela handlingen, utan fokusera på relationen mellan Gabrielle och Petra. De är ett par. Ett lesbiskt par i en svensk deckare från 1950-talet - hur himla coolt är inte det?! Tyvärr är det så oerhört diskret framställt i filmen att jag inte ens FATTADE att det var så det låg till förrän helt nyligen (när syrran upplyste mig om det). Jag har annars en rätt bra gaydar och tolkar till och med in dylika tendenser även där de inte ens finns...men här gick det mig ändå helt förbi. I boken (som jag läste först nu i dagarna) är det tydligare, men även där behandlas relationen med irriterande stor diskretion. 
 
Första gången en får se Gabrielle och Petra tillsammans är på restaurangen där Gabrielle arbetar som sångerska. De är uppenbart förtroliga med varandra, men de kan lika gärna vara nära väninnor eller kumpaner - de sitter faktiskt och diskuterar möjligheten att ta livet av Gabrielles moster (huruvida de menar allvar eller inte är svårt att veta, men det kommer inte att dröja länge innan mostern ifråga hittas mördad). 
 
Petra ställer den trolösa Gabrielle mot väggen. Petra har fått reda på att Gabrielle nyligen tillbringat en natt tillsammans med en man och är förståeligt nog väldigt upprörd över detta. Dialogen är dock upplagd på ett sådant sätt att det inte alls är uppenbart att det handlar om ett svartsjukedrama, såvida en inte redan är insatt i att Gabrielle och Petra har en relation. Nu verkar Petra mest upprörd över att Gabrielle ljugit för henne så att hon själv i sin tur råkat berätta osanna uppgifter för polisen angående var Gabrielle höll hus den natt hennes moster blev mördad, vilket hon upplever som väldigt obehagligt. 
 
Petra sörjer den döda Gabrielle, som mördats av sin släkting Bobbie (som nu i sin tur blivit mördad). Filmsekvensen är från Bobbies begravning, så det ligger nära tillhands (även om det helt saknar logik) att tro att det är honom hon gråter över, men i boken framgår det att hon får flashbacks till Gabrielles begravning några dagar tidigare och att det är därför hon gråter. 
 
Detektiverna diskuterar vem som kan ha mördat Bobbie. Kajsa lägger fram Petra som förslag, vilket genast avfärdas av hennes man John som bestämt hävdar att Petra saknar motiv. Den annars så korkade medarbetaren Freddy är för en gångs skull smartare än den stora mästerdetektiven och stammar ifrågasättande: "I-inget motiv?!". Tyvärr viker sig Kajsa för sin mans "visdom" och som vanligt är det ingen som lyssnar på Freddy. Visserligen ska det senare visa sig att Petra inte hade någonting alls med mordhärvan att göra - men hallå, personen som mördat Petras flickvän hittas i sin tur mördad, så att inte ens ÖVERVÄGA möjligheten att hon kan vara inblandad i mordet på Bobbie utan rentav hävda att hon saknar motiv(!) är inte bara extremt heteronormativt, det är även ett askasst polisiärt arbete. Heteronormativitet in absurdum.

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback