Det var fullpackat med folk i lokalen. Och jag och mina kollegor blev tilldelade ett bord precis framme vid scenen, vilket ju alltid är riskabelt i sådana här sammanhang, och blev informerade om att vi skulle välja ut någon vid bordet som skulle vara med i en tävling senare. Så jag gick ju omedelbart in i panikläge. Men jag fick en kollega mellan mig och scenen, och vår översociala praktikant tog på sig tävlingsuppdraget. Puh!

Jag svarade "juice, tack!" flera gånger på servitrisens fråga om vad jag ville ha att dricka. Och hon upprepade "juice" och försvann iväg. Men lik förbannat kom hon tillbaka och ställde ner en julmust framför mig på bordet. Vilket jag inte kan dricka, för jag får ont i magen då. Min första tanke var förstås att bara låta den stå där hela kvällen och bara dricka vatten istället. Men kollegorna lade märke till mitt dilemma och uppmanade mig att säga till. Så då gjorde jag faktiskt det, jag påkallade servitrisens uppmärksamhet och förklarade att hon gett mig fel. Kände mig jättedum, men samtidigt lättad över att få in ett glas apelsinjuice till slut. Satt där och drack nöjt med ett sugrör, medan de flesta andra pimplade i sig alkohol ur höga vinglas.

Showen inleddes med ett "upprop" där alla företagsnamnen ropades ut från scenen och respektive sällskap förväntades svara med jubelrop. Fullt ångestpåslag igen. Och inte blev det bättre av att konferencieren kommenterade responsen. Hon påtalade att vi vid vårt bord verkade vara väldigt försiktiga, vilket kanske är bra eftersom vi håller på med bokföring. Allmänt skratt. Jobbigt.

Eftersom vi satt precis vid scenen hade jag en strålkastare riktad rakt mot mig så fort det hände något uppe på scenen. Och jag var förstås extremt medveten om hur väl jag syntes just då och att allas blickar var riktade just åt det hållet...

Vartefter kvällen gick och alkoholen flödade allt ymnigare steg både förväntan från scenen och villigheten bland publiken att publiken skulle involveras allt mer i underhållningen. Allsång till välkända schlagers och händerna i luften och upp och ner på stolen och gunga fram och tillbaka... Jag satt stel som en pinne hela tiden men försökte le lite för att inte verka alltför oartig och uttråkad, för det var jag absolut inte, jag bara föredrar att ta del av underhållning på mer stillsamma sätt...

Jag fick inte min specialbeställda mat förrän de andra varit och hämtat sin varmrätt (efter cirka två timmar). Jag borde tydligen ha beställt en förrätt också om jag hade velat ha något att äta medan de åt det kalla...men hur skulle jag kunna veta det och varför sa de inget om det när vi bokade?! Nåväl...maten var väldigt god när den väl kom. Och jag blev absolut mätt av den, vet inte om jag hade orkat förrätt och efterrätt också.

Allt mitt juice- och vattendrickande under kvällen gjorde mig förfärligt kissnödig, men jag lämnade inte min stol (min tillfälliga trygghetszon) under hela kvällen och lyckades faktiskt hålla mig tills jag kom hem vid halvelvatiden (men vid det laget var det verkligen kris).

Även om mycket såklart var skitjobbigt, är jag glad att jag följde med. Det är roligt att göra lite andra saker med kollegorna. Att få klä upp sig och gå ut en kväll och äta god mat och prata om allt möjligt. Och visst är det en upplevelse att gå på julbord med show, även om det uppenbart främst är riktat till en mer utåtriktad, köttätande och alkoholkonsumerande publik... 😜