Filmer och nyårsfunderingar
Igår kväll var Livrädd och jag på bio (inte SF utan en lite mer sofistikerad inrättning med få besökare och nästan inget snacks i salongen = relativt ofarligt) och såg Call Me By Your Name (som jag hela tiden felbenämner som Call It What You Want för att en av Taylors underbara låtar heter så). Jag har sådan tur som har Livrädd som håller koll på saker som är av specifikt (gay)intresse för mig (som musikalen förra hösten), jag är dock himla konfunderad över hur hon lyckas hitta dem före mig... 🤔 Filmen var himla fin, men slutet (SPOILERVARNING) gjorde mig så jävla förbannad. Det var fan vidrigare än slutet av Queer as Folk! 😲 Man åker inte iväg för att aldrig komma tillbaka, man ringer inte ett halvår senare och meddelar att man har förlovat sig, man upplyser definitivt inte om att denna förlovning varit på gång i flera år, man låter honom inte sitta där ensam framför brasan och gråta medan sluttexterna rullar...man gör bara inte så! "Vilken douchebag!" kommenterade herrarna på samma rad som oss. Jag kan bara hålla med (och lägga till diverse andra mindre smickrande epitet). Jag läste någonstans att filmen är typ en ny Brokeback Mountain, så jag antar att jag borde ha fattat att det inte skulle bli något happy ending...men jag är lika upprörd för det! 😲
Från en film till en annan... Idag har mamma och jag varit statister vid en filminspelning (samma film som jag var statist i i höstas). Vi stod i en lycklig och förväntansfull folksamling och sjöng nationalsången på nyårsafton 1899, med stora förhoppningar på det nya århundradet. Det var mycket väntan och otydlig regi och tidsplanen sprack så den sista av de tre planerade scenerna hanns inte med. Men det var roligt i alla fall. Spännande att få vara med och roligt att göra detta tillsammans med mamma. ❤
Ser den här bilden jävligt avlång ut? 🤔 För det gör den i redigeringsläget. 😕 Den här nya appen alltså...blä på den! ☹
Nu ligger jag i sängen och lyssnar på raketerna och väntar på tolvslaget. Trodde inte att jag skulle orka hålla mig vaken såhär länge, för jag är såklart helt slut efter dagens enorma sociala exponering...men jag får väl tacka min nya favoritapp The Swift Life för att den är så fruktansvärt beroendeframkallande! 😜 Tänk er ett helt community där ALLA älskar Taylor och postar en massa Taylor-relaterade saker hela tiden och bara är så himla SNÄLLA mot varandra...det är helt underbart!! 😍
Snart är det nya året här. Jag vågar inte hoppas på för mycket...men alltså, det MÅSTE bara bli bättre än 2017! Det här har varit ett av de värsta åren i hela mitt liv... 😔 Så det känns skönt att det snart är över. Jag brukar göra ett inlägg med nyårskarameller såhär på årets sista dag, där jag ser tillbaka på året som gått...men det tänker jag inte göra i år. Jag vill inte se tillbaka på det här året. Det gör för ont. 😔
Så jag säger bara GOTT NYTT ÅR, alla fina människor! 2018, here we come! Nu ser vi till att göra någonting bra av det här... 💖
Kommentarer
Trackback
