I tisdags kväll var jag på yoga, och yogaläraren släppte bomben att hon kommer att lägga ner verksamheten om mindre än två månader. Så sedan vete fan var jag ska inhämta mina regelbundna, välbehövliga doser av harmoni. En googling på "yoga Norrköping" leder till en ren djungel av olika alternativ. Jag känner mig så trygg med den lärare jag har nu, det känns jättejobbigt att behöva byta. Ny lärare, ny lokal, nya andra deltagare...usch, det lutar nästan åt att jag kör yoga till instruktionsvideor hemma istället! 😞

Igår kväll var jag på studiebesök i teaterns patinerares verkstad. Igenkänd och uppskattad av åtminstone två av de andra besökarna. Tänk att folk kan bli så glada av min blotta närvaro...till och med när jag är i det här miserabla skicket. Men det var jätteintressant, allting vi fick se och höra. Och jag hade betydligt mer energi efter det där besöket än innan.

Idag sjönk allting till botten. För idag hade jag tid hos psykologen. Det blev en katastrof, precis som majoriteten av samtalen under min tid på BUP. Jag får en massa frågor, jag får panik, låser mig totalt, svarar "jag vet inte" på i princip varenda fråga, paniken stiger, tårarna kommer och jag känner mig helt värdelös och misslyckad som fungerar på det här sättet.

Vi bokade ingen ny tid efter idag. Ser inte riktigt varför jag ska gå dit och bli ledsen gång på gång. Den nätbaserade KBT-behandlingen får vi se hur jag gör med, den är ju trots allt nästan klar.

Jag håller by the way på att somna nu. 😪😪