Jag vill inte dö

Nästa vecka ska jag åka till Stockholm med några av kollegorna och gå på mässa en hel dag. Bara det är ju en nära-döden-upplevelse i sig - jag har nog inte varit på en enda mässa där jag INTE fått en panikattack.

Men själva mässan är trots allt inte det största problemet. Nej, det största problemet är att vi ska äta lunch tillsammans på en RESTAURANG.

Sedan den hemska incidenten den 13 september när jag fick i mig nötter och behövde åka ambulans till akuten, har jag totalvägrat att sätta min fot i en restaurang. Jag äter bara sådant jag lagat själv, som jag kan vara 100 % säker på inte innehåller någonting farligt.

Jag är fan LIVRÄDD för att råka ut för samma sak, eller ännu värre, om jag äter restaurangmat igen. Har ju lärt mig att det uppenbarligen inte spelar någon roll om jag säger till innan, maten kan lik förbannat vara livsfarlig.

När stockholmslunchen kom på tal idag började jag gråta. Det är så förbannat ångestladdat, jag klarar inte av det. Och så ovanpå det kommer det dåliga samvetet över att svika kollegorna samt ensamheten och isoleringen från gemenskapen om jag "väljer" att äta medhavd matsäck på någon kall parkbänk medan de andra sitter på restaurangen...

Messade lite med en av kollegorna nu ikväll, som föreslog att jag åtminstone ska följa med till restaurangen och titta på maten och hur den verkar och hur det känns för mig innan jag bestämmer mig. Det låter rimligt. Men jag är fortfarande rädd.


Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback