Har pluggat typ hela dagen idag. Framåt kvällen började jag känna mig lite smått melankolisk och rastlös, bestämde mig för att se en film.

Tre filmer låg framme vid teven. Den första var supersöta "The Young Victoria", som jag sett hur många gånger som helst och verkligen älskar. De andra två hade jag inte sett förut - "Under körsbärsträden", en japansk feelgoodfilm som enligt en recension på baksidan är "en lisa för själen", och "Kungsgatan", en deppig svensk 1940-talsfilm om en statarflicka som flyttar till Stockholm och blir prostituerad.

Och vilken valde jag att se i mitt melankoliska tillstånd? "Kungsgatan" förstås. Suck. Och den var precis så mörk och dyster som jag trodde att den skulle vara. Faktiskt ännu värre, för den slutade till och med hemskt - jag blev lite chockad, för oftast har de där gamla filmerna så söta slut. Ett tag såg det ut att vara på väg mot ett "Kejsaren av Portugallien"-slut, med den förälskade pojken hemifrån som troget väntar på flickan som farit till storstaden och gått ner sig i prostitution. Men istället för att paret återförenades och levde lyckliga i alla sina dagar, så dumpade han henne plötsligt och hon tog livet av sig och sedan kom den trudeluttiga slutmusiken och jag satt där i soffan och bara stirrade vantroget på teven. Vad faaaan liksom. Gamla filmer ska inte sluta så!