Begravning

Idag begravde vi morfar. Väldigt sorgligt , men väldigt fint. Och nu är jag väldigt trött, det har varit en lång och intensiv och känslosam dag. 

 

Det kom MASSOR av folk, han var en mycket omtyckt människa. Det gjorde mig verkligen rörd av att se att det var så många som kom för att ta farväl. Och syrran och jag stod bredvid mormor och tog emot alla gästerna (det trodde jag aldrig att jag skulle klara av). 

 

Jag grät i kyrkan flera gånger, vid ett tillfälle höll jag nästan på att tappa kontrollen totalt. Det var en sådan fin och personlig begravning. Och det gör så ont att han är borta. Det blev så smärtsamt VERKLIGT på något sätt, att se kistan och allting... 

 

Undrade imorse hur vi skulle klara av att ta oss igenom den här dagen...men nu har vi gjort det. Och det känns faktiskt lite lättare om hjärtat nu. Lite. 

 

 

22 Juni 2016, kl 19:52 Permalink

Jag vet att jag inte träffade honom så många gånger, men det var så uppenbart hur mycket han (och din mormor) tyckte om dig och uppskattade att vara en del av ditt liv. Jag beklagar verkligen sorgen. Det låter som en fin begravning och ett fint avsked.