Visste ni att det kom en ny revolutionerande studie om social fobi förra månaden? Jag såg den först nu ikväll. Och blev fullkomligt chockerad. 

 

Forskarna har kommit fram till att personer med social fobi har för MYCKET serotonin i hjärnan! Och här har jag gått och trott att jag har för LITE! Och tagit mediciner därefter! :-O 

 

I min hjärnas rädslosystem amygdala finns det alltså så mycket serotonin att nerverna kan stå på torget och sälja. Men det gör de förstås inte. Det törs de inte. Detta överflöd av serotonin talar nämligen om för dem att det är superfarligt med sociala situationer. Så de stannar hemma, och skickar ut signaler om att det är fara å färde. 

 

Den höga serotoninhalten gör rädslosystemet överkänsligt så in i helvete. Så det känns jävligt drygt att jag sedan 18 års ålder gått på mediciner som ska hjälpa till att HÖJA serotoninhalten i hjärnan. :-S 

 

Så hur kommer det sig att jag gjort sådana stora framsteg under de här åren? Är det någon slags placeboeffekt? Eller helt och hållet min egen personliga utveckling? Eller det faktum att tabletterna gör mig avtrubbad på vissa områden så att jag kan fokusera på andra? Eller har läkarna faktiskt inte koll på vilken effekt medicinerna har utan bara tror att de är serotoninhöjande eftersom patienterna uppenbarligen mår bättre av att ta dem vilket antas bero på att serotoninhalten höjs vilket antas vara det som patienterna behöver? En enda lång radda av antaganden... 

 

Hur som helst är jag glad över att forskarna intresserar sig för social fobi. Och hur det än förhåller sig med serotoninhalter hit och dit så ämnar jag fortsätta min nedtrappning av Sertralin-medicineringen. Sedan nyår har jag stegvis gått ner från 150 mg till 100 mg - och jag mår bra. :-)