Tandläkarbesök
Jag var hos tandläkaren idag. Han var jättenöjd med mig, han hade inte ens något ont att säga om mina visdomständer. Massor av beröm, lite borttagande av tandsten och sedan sa han att han inte ville se mig igen förrän om ett och ett halvt år.
Jag tycker om att gå till tandläkaren. Inte bara för att jag får beröm, även om det förstås är trevligt. De flesta andra verkar tycka att tandläkarbesök är något obehagligt, något nödvändigt ont att plåga sig igenom. Men jag tycker att det är riktigt trevligt.
Idag slog det mig varför. Hos tandläkaren har en ju munnen full av diverse instrument och förväntas inte hålla på och småprata så värst mycket. Jag bara ligger där i stolen och varken kan eller behöver göra speciellt mycket överhuvudtaget. Jag bara gapar. Och får beröm.
Ja. Det är ett socialt sammanhang helt i min smak. :)
Något jag reagerade på även förra året när jag var där. I dödens väntrum...allvarligt talat, vore det inte mer psykologiskt med Emma går till tandläkaren eller något ditåt?! Jag menar, alla har ju inte lika avslappnad relation till tandläkarbesök som jag. :P
Kommentarer
Trackback