Nu har festnerverna börjat spöka
Nämen oj, har jag redan haft semester i nästan en hel vecka?! Vad tiden går fort. Jag har träffat min stödperson, gått på bio med syrran och Livrädd (Paper Towns var en himla frustrerande film, jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker om den eller inte), sovit lääänge om morgnarna, gått långpromenader utmed Strömmen med syrran, kollat jobbmejlen X antal gånger, maratontittat på The Tudors, spelat teve- och dataspel, börjat läsa höstterminens kurslitteratur...och nojat inför morgondagens fest.
Ja. Jag ska gå på fest imorgon. Och jag har en väldigt ambivalent inställning till det. Eller rättare sagt, Ångestmonstret och jag för en intensiv diskussion om huruvida det är skitläskigt eller jätteroligt att gå dit. Jag är dessutom en av värdarna(!) för evenemanget och har ålagts att fixa efterrätten, vilket medför en extrem prestationsångest (vad ska jag göra och kommer de att tycka om det?!) och dessutom hindrar mig från att strunta i att gå dit.
Jag har vetat om den här festen hur länge som helst och faktiskt sett fram emot den...fram till nu, när det börjar närma sig alltså. Det är lätt att glädja sig åt och längta efter avlägsna saker, men när de tornar upp sig framför en ter de sig plötsligt så himla otäcka.
Jag hoppas verkligen att jag inte fegar ur och anmäler mig "sjuk" eller något imorgon, utan att jag faktiskt går dit - och har roligt. Nu ska jag försöka ha en något sånär lugn och skön fredag, och se om jag kan hitta på någon relativt enkel men ändå god efterrätt som jag kan ta med mig imorgon.
Jag borde nog lära mig av kissen hur en kopplar av och njuter av semestern. :-P
Kommentarer
Trackback
