Jag har fortfarande inte gråtit över det hemska som drabbat mig. Märkligt. Det är ju annars mitt naturliga sätt att reagera när jag behöver ge utlopp för starka känslor.

 

Sedan i förrgår kväll går jag på starka tabletter som ska hindra infektionsutbrottets framfart. Läkaren föreslog salva istället, eftersom tabletterna kan ge så otäcka biverkningar, men jag valde tabletterna. Vilket kanske var dumt, eftersom vi är inne i vår absoluta högsäsong på jobbet och jag behöver vara skärpt som fan. Istället raglar jag runt på kontoret och är så yr att jag ibland måste ta stöd mot väggar och skrivbordskanter. Jag är febrigt varm och tillbringar en stor del av min arbetstid med att klunka i mig kall saft borta i köket. Jag har ont i huvudet och känner mig fruktansvärt illamående och bara väntar på att jag ska börja kräkas över alla deklarationsblanketter.

 

Ändå tilbringar jag elva timmar om dagen på kontoret. Och jag får förvånansvärt mycket gjort.

 

Fortsätt jobba, fortsätt jobba...bara fyra dagar kvar till deklarationsdeadline nu!