Under den sista timmen av arbetsdagen höll jag på att få krupp på riktigt. Jag och en kollega hade ett möte med en potentiell kund. Alltså, jag kan både förstå och acceptera att alla företagare inte är så himla insatta i ekonomi...men när de varken vill eller kan ta till sig det man säger, när de hela tiden håller på och ifrågasätter och tvivlar på att man vet vad man håller på med...då blir jag fan vansinnig. Protester i stil med att "så har jag aldrig behövt göra innan, jag har haft mitt företag jättelänge och det är aldrig någon som har sagt det här till mig, min förra revisor sa faktiskt att bla bla bla" påskyndar också kruppanfallet ganska så rejält.

 

"Detta kanske kan betraktas som arbetsvägran - men jag tänker inte befatta mig med det där uppdraget!" sa jag till chefen efter mötet. Jag halvlåg i hans soffa och gav ifrån mig diverse gråtliknande klagoläten, tills någon påpekade att det kanske var dags för mig att gå hem för dagen.

 

Jag fick en impuls att gå hem till syrran och lägga mig på hennes soffa och gnälla lite där också, men som tur var följde jag inte den impulsen - för när jag kom hem till mig var ju syrran redan hemma hos mig! Och hon hade både diskat och köpt blåbärsmuffins. Det tog inte många sekunder efter att jag kommit innanför dörren innan jag började känna mig på betydligt bättre humör. :)