Tiden sätter sina spår
Syrran och jag har tillbringat denna lördag på landet, hos mormor och morfar i Stugan.
En mängd känslor och tankar trängs inom mig nu. Men jag nöjer mig med att enkelt konstatera hur himla mycket jag älskar min mormor och morfar. Och jag vet att jag måste acceptera att de börjar bli gamla och att de förändras. Jag jobbar stenhårt på att acceptera det. För jag älskar dem verkligen. Och jag tänker på vilket långt och rikt och fint liv de haft - och på många sätt fortfarande har. Det är värt mycket.
Kommentarer
Lillasyster
Mm, det är annorlunda, men som du säger så har de en lång, fin historia tillsammans och den pågår ju fortfarande <3
Massor av kramas, älsklingssyster <3
Trackback