Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när strålkastarna tändes på Pauls begravning
Jag älskar bögar. Jag hatar HIV. Jag beundrar Jonas Gardell. Jag kokar av frustration över samhällets okunskap. Jag har noll förståelse för föräldrar som vänder sina egna barn ryggen. Jag skulle ha velat lära känna Paul och alla andra underbara pojkar som dog i alldeles för unga år.
Jag blir rörd ända in i hjärtat av Torka aldrig tårar utan handskar.
Kommentarer
Jess
med tanke på din rubrik - jag gjorde både och! herregud vad underbart att lämna jorden med ett Big Bang-moment och knäppa alla idioter på näsan! en era som man hade velat vara med och stödja dem som drabbats. hemskt samhälle/familj att vända dem ryggen när de drabbats av något så hemskt.
Lillasyster
En väldigt paulsk och värdig avslutning <3
Jaa, jag med, ville ju slå till föräldrarna och fråga hur fan de kunde bete sig sådär! Hade Rasmus varit min son hade jag låtit Benjamin flytta in hos mig och stanna så länge han ville när han förlorat sin älskade.
Trackback
