Precis när jag började varva ner och runda av för att gå hem för dagen...då kom en kollega in i mitt rum och sa att jag skulle ringa upp en kund som ringt och sökt mig tidigare. :O Skit också! tänkte jag. Det hade jag verkligen ingen lust med. :S Men jag lyfte luren och slog numret fort som fan, innan jag hann sitta och jaga upp mig själv alldeles.

 

Kunden var väldigt trevlig (hon hade dessutom samma förnamn som min stora kärlek på högstadiet). :thumbup: Men hon ställde så många och så komplicerade frågor att jag mest satt där och bläddrade frenetiskt i papperen och utstötte gutturala läten i stil med "eehhh...hmmm...nu ska vi se...eehhhhh" och kände paniken stiga inom mig. :bigeyes:

 

Och när jag äntligen kunde svara och förklara och kände att jag började få kontroll över situationen - då ställde hon fler och svårare frågor! :O  Till slut fick jag be om att få återkomma, och så gick jag in och satte mig på chefens golv (jag tycker om att sitta på golv - jag satt på golvet i kopieringsrummet och sorterade kopior av årsredovisningar när kunden ringde och sökte mig första gången, det var därför jag inte märkte det). Och efter en stunds dividerande fram och tillbaka sa chefen att han kunde ringa och förklara för kunden vad vi kommit fram till, och jag drog en lättnadens suck och gick hem för dagen.