Stolthetens kväll
Jag är så himla stolt över mig själv ikväll! :D För ikväll har jag varit på möte med Pride-familjen.
Igår klickade jag i "kommer kanske" på mötesevenemanget på Facebook. När jag kom hem från jobbet idag tänkte jag att "nää, jag stannar hemma". Men så gick jag in på mejlen, och såg ett långt och fint meddelande från ordföranden i Pride-familjen. Hon skrev att hon förstod om det var jobbigt för mig att komma dit, men att jag ändå var väldigt välkommen. :blush: Jag blev så rörd och så peppad att jag genast bestämde mig för att gå dit.
Jag stannade till hos syrran på vägen och blev ytterligare peppad (och matad med pepparkakor). Men när jag kom fram till möteslokalen så vågade jag inte gå in. Jag stod utanför dörren och frös och våndades i säkert tio-femton minuter. :S Ångestmonstret vrålade åt mig att genast vända hemåt, att jag inte hade där att göra, att jag var idiotisk som ens kommit på tanken att gå dit. :mad:
Men så gick jag in i alla fall. Jag följde efter en annan tjej när hon gick in, för jag kunde bara inte förmå mig att öppna dörren på egen hand. Det var läskigt som fan att gå fram till bordet där alla satt, men de var så himla fina och välkomnade mig och såg till att jag hade någonstans att sitta. Och efter en stund dök ordföranden upp, och hon formligen kastade sig över mig med kramar och lovord över min närvaro. :blush: Och jag blev förstås helt paralyserad över att plötsligt vara rummets medelpunkt. Men på något sätt lyckades jag lyfta en stel statyarm och besvara hennes omfamningar.
Ännu värre blev det när vi skulle göra "rundor". Vi gick laget runt två gånger - första gången skulle vi berätta om oss själva, och andra gången om hur vi vill bidra till 2013 års festival. Det låste sig totalt för mig. :bigeyes: Jag kunde berätta att jag hette Malin och att jag ville engagera mig i marknadsföringsgruppen...typ. Tack och lov gick ordföranden (som ju känner till min sociala fobi) in och räddade mig genom att ta över samtalet.
Men men...jag tänker inte gräva ner mig i allt jag "gjorde fel" ikväll. Jag gick dit, jag hade trevligt, jag kände mig välkommen och jag har fått viktiga arbetsuppgifter att utföra. Det är jag väldigt nöjd och stolt över. :thumbup:
Kommentarer
Michelle
Nämen! Härligt!!! Just såna här saker peppar mig att kämpa på. Dessa saker visar ju att ingenting är omöjligt!
Kramar!
Svar:
The Worrying Kind
Lillasyster
Klart du ska känna dig stolt, älskling, du var jätteduktig! <3
Svar:
The Worrying Kind
TantMango
Åh, så modigt. Sådana saker har jag också gjort några gånger. Som jag känner igen mig i alt detdär med att inte förmå öppna dörren, läskiga rundor, att bli peppad av andra.
Trackback