Jag har inte kräkts sedan sommaren 2007 (inte vad jag kommer ihåg i alla fall). Förrän idag alltså. Den gången berodde det på en karusell, idag berodde det på ett museum.
Jag har tillbringat dagen i Vadstena tillsammans med mamma och hennes karl och hans son. Vi gick bland annat på guidad visning på
Hospitalmuseet. Det var jag som tjatade mig till att vi skulle göra det (det handlade ju om psykfall!) och det var mycket intressant (som sagt, det handlade ju om psykfall!). Jag önskar att vi hade kunnat stanna kvar längre och läsa skyltarna mer ingående och gå in i fler av rummen och ställa frågor till guiden och titta närmare på alla spännande skrämmande saker.
Men jag blev så illa berörd av det vi fick höra och se under visningen. Jag fick den där stickande känslan i händerna, andningssvårigheter, blev varm och matt och blev tvungen att sätta mig ner framåt slutet av visningen. Illa mådde jag också. Som fan.
Efter visningen fick man gärna stanna kvar inne i museet och se sig omkring, och det hade jag gärna velat, men jag kände att jag bara måste ut därifrån. Och en stund senare spydde jag i ett gathörn.
Fy fan, vad jag är tacksam över att jag lever på 2000-talet!!! Ingen kedjar fast mig i någon liten cell, ingen spänner fast mig i ett badkar, ingen stänger in mig i en kista, ingen lobotomerar mig, ingen tvångssteriliserar mig, ingen experimenterar på mig, ingen åderlåter mig... Jag får mina piller - and that's it.
Stora Dårhuset, numera Hospitalmuseum.
En av alla vidrigheter man utsatte de intagna för. Man ville få dem att må illa, för man trodde att det var nyttigt för dem att kräkas mycket.
En modell av vidrigheten ovan. Guiden visade hur den fungerade och det var väl där någonstans jag började må dåligt.
En slags transportkista (för att man skulle slippa sitta och hålla fast nya fångar/patienter/vad-vi-nu-ska-kalla-dem hela vägen till dårhuset), även lämplig att förvara svårhanterliga personer i om nätterna. Tänk vilken panik och vilken förnedring man måste känna när man blir inspärrad i den där och tvingas stanna där kanske uppemot en hel dag. :bigeyes:
Långa bad ansågs nyttiga - de intagna kunde få spendera hela dagar i badet. Var de besvärliga eller ansågs självmordsbenägna spände man fast dem (huvudet stack då upp genom det lilla hålet till höger).
