Hur har JAG hamnat bland dessa fina, kärleksfulla, kreativa människor?!

Nyss hemkommen från ett första möte med Pride-familjen. Och jag känner mig så sorgsen. Kanske beror det delvis på trötthet (brukar kunna bli lite melankolisk då), men också för att de verkar vara så himla underbara människor.

Det kanske verkar stört att bli ledsen över en sådan sak (och det är det kanske också) men jag blir faktiskt det. Liksom, hur har JAG hamnat bland dessa fina, kärleksfulla, kreativa människor?! Vad har jag att tillföra den här gruppen, vad kan jag fylla för funktion? Ingenting och ingen alls, känns det som.

De är så underbara och snälla och spontana och frigjorda och idérika...medan jag bara satt i ett hörn, stel som en staty, och såg fullkomligt livrädd ut under hela mötet. Och när jag väl öppnade munnen kom det bara en massa dumheter.

Åååh, varför kan jag inte få vara normal?! Jag vill också kunna slappna av, jag vill också kunna tänka klart och komma med bra idéer, jag vill också visa känslor och berätta om mina innersta tankar, jag vill också dela med mig av det som betyder något för mig, jag vill också kunna få allas blickar på mig utan att drabbas av total black-out.

Jag blir så arg på mig själv!! Speciellt eftersom jag ser hur oerhört fina dessa människor är. Man riktigt känner kärleken som strömmar ut från hela deras väsen, det är som en lysande aura av värme omkring dem. Och de sa till och med rent ut, att till de här mötena får man komma precis som man är och man behöver inte låtsas eller dölja någonting, utan man kan tala fritt ur hjärtat och berätta precis hur man känner sig och vad man tänker på.

Och det gjorde alla andra. Men inte jag, jag höll tyst - log och sa att allt kändes jättebra (samtidigt som min kropp sannolikt signalerade rädsla och panik och skygghet). Jag borde ha sagt att jag har social fobi, att jag tycker det är jättejobbigt att möta nya människor men att jag är väldigt glad över att få vara med i gruppen och att jag redan tycker om den även om jag har svårt att visa det.

Nu avslutar jag det här inlägget, innan jag börjar storböla på riktigt.


UFO-Malin.

Kommentarer
Lillasyster

Favvosyster <3 Massa kärlek till dig kraaaama

2012-01-11 @ 22:31:02

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback