Nu har jag inte riktigt stenkoll på detta, men det kan faktiskt vara så att det är så mycket som två veckor sedan jag tog Imovane senast. Och det är fan helt jävla otroligt. :D Men ikväll är det risk för att jag måste ta en sväng förbi medicinskåpet, om jag ska kunna somna. Rastlösheten har smugit sig på mig under kvällen, och jag känner mig allmänt stirrig. :S Vilket är bortom all logik, eftersom min tillvaro är så lugn och trygg just nu. Och jag ska inte ha mens snart och det är lååångt kvar till nästa fullmåne. Och det är inte söndag än på flera dagar. Så vad är problemet??? :question:

 

Nåväl. Jag har i alla fall ägnat denna stirriga kväll åt att redigera mitt CV. Inte för att jag har några som helst planer på att lämna Körsbärsdalen - aldrig i livet!!! - men alla ansökningar som drällt in till oss den senaste tiden har helt enkelt gjort mig inspirerad till att fila lite på mitt eget CV. :)

 

 

By the way...jag har ringt till en kund idag. Två gånger!!! Jag var riktigt nervös, för jag mejlade honom igår och typ sågade honom vid fotknölarna. Jag hade satt "Brister i bokföringen" som rubrik på det mejlet, så ni kan ju föreställa er innehållet... Chefen sa att jag var hård - själv satte han rubriken "Julpyssel" på en checklista han skickade till en kund igår. :P

 

Idag skulle jag ringa upp den sågade kunden, och det visade sig att stora missförstånd låg bakom det hela (om vem som skulle göra vad och vilket material jag fått in och så vidare). Jag insåg till min förtvivlan att jag hade tårar i ögonen när jag pratade med chefen om det. :O Men chefen tog det hela lugnt och kunden verkade inte arg och felet var egentligen aldrig mitt så det fanns ingen anledning att bli tårögd. Men det är väl den Duktiga Flickan inom mig som alltid vill göra allting rätt...

 

Och när vi ändå pratar om det här med telefoner och rädslor, så kan jag ju upplysa om att Den Argsinta Mannen från Karmanjaka (numera av syrran identifierad som Pjuke) ringde idag. :bigeyes: När jag insåg att det var han blev jag så nervös att jag började stamma. Men jag lyckades i alla fall koppla in honom till chefen, och så var det inte mer med det.

 

Nu tänker jag gå och lägga mig. Med eller utan sömntablett, det får vi se. Men först tycker jag att vi lyssnar en gång till på kvällens lugna-Malins-rastlösa-själ-låt...