Jag ville skriva ett inlägg igår kväll, men hade inte tillgång till Internet. Jag gjorde nämligen något väldigt duktigt igår. Jag pratade med två främmande tjejer i klassen!! Egentligen verkar det väl inte så märkvärdigt, jag frågade dem bara var en viss sal låg...men för mig var det jättestort.

Och idag var till och med en ännu större dag. Jag pratade inför klassen för första gången (om man bortser från uppropet förra veckan). Det var självklart obehagligt, men nära-döden-upplevelsen uteblev. Efteråt befann jag mig i något slags rus av självförtroende, så jag anmälde mig som företagsvärd för den kommande arbetsmarknadsmässan på universitetet. Jag ångrade mig såklart i samma stund som jag uttalade orden, men det är inte mycket att göra åt nu.

Jag försöker följa syrrans råd. Eftersom ingen på skolan känner till mina problem så har de inga förutfattade meningar om hur jag ska bete mig - och därför kan jag låtsas ha skitbra självförtroende och bete mig därefter. (Jag försöker intala mig själv att det kommer fungera. Det går sådär.)