Tillbaks på ruta ett
Jag kan inte sova. Det påminner mig om ångestnätterna jag hade i våras, när jag bara grät och var alldeles utom mig av ångest ända till gryningen (innan jag fick de där mirakeltabletterna som får mig att somna inom en halvtimme). Så är det inte nu, det är mer en molande olustkänsla i magen. Och jag är ganska säker på varför den finns där. Det var slutseminarium i fredags - vilket innebär att det börjar en ny kurs på måndag. Det kommer att vara ungefär samma studenter som det varit hittills under terminen - bortsett från de tre(!) personer jag börjat lära känna lite. Just de tre ska inte gå nästa kurs. Så jag är tilbaks på ruta ett på det sociala planet. Jag kommer inte ha någon att sitta bredvid och ingen att lösa uppgifter tillsammans med. Usch, jag längtar inte till måndag...
Åh gumman, vill ju stå bredvid och hålla om dig <3