Det är mycket nu. Mörkret och stressen fyller mitt medvetande och jag lever under konstant press och ångest. Den nya kursen har bara pågått i en vecka, men det känns som minst en månad och jag är på god väg att gå in i väggen. Det är omänskligt mycket att göra och skitsvårt för alla som inte är extremnördar inom ämnet. Jag vill bara lägga mig ner och gråta! Men det är ju inte särskilt produktivt, så det får jag väl låta bli.

Hade jag verkligen gillat ämnet så hade det kanske inte känts lika tungt. Men jag är inne i någon slags vad-vill-jag?/vem-är-jag?-kris, så motivationen är inte på topp. Jag är nästan framme vid magisterexamen - i ett ämne som jag inte längre vet om jag är intresserad av. Jag har övervägt samtal med både studievägledare och kurator, men jag skulle faktiskt inte ha tid med det nu.

Att vi är inne i den jävligaste, mörkaste tiden på året gör ju inte saken bättre heller. Kursen jag läser nu är på avancerad nivå, och när jag läste samma ämne på grundnivå låg den kursen också i slutet av höstterminen! Varför lägger de inte såna skitjobbiga, krävande ämnen i slutet av vårterminen, när man är pigg och glad?!