Jag gjorde likadant idag som igår; åkte hem efter grupparbetet och struntade i föreläsningen. Jag är rätt säker på att de i min grupp inte tycker om mig. Liksom, jag sitter mest i ett hörn och ser ledsen ut. Säger inte mycket, bidrar inte mycket. Bara finns där som en mörk skugga.

Vad gör en sådan som jag på universitetet?! Jag borde ligga inne på en avdelning någonstans och bli omhändertagen och inte behöva bekymra mig om någonting i hela världen. Jag tänkte faktiskt på det förra veckan, när jag slank in på sjukhuset för att värma mig lite. Jag önskade att jag kunde få stanna där och bli omhändertagen, skyddad från den hemska verkligheten utanför.

Men jag är tydligen inte tillräckligt störd för det. Det är i alla fall ingen som har föreslagit den lösningen för mig. En kurator på ungdomsmottagningen antydde det en gång, men på psykakuten tyckte de inte att det var nödvändigt. Så det är väl bara att fortsätta sväva omkring som en mörk skugga bland alla glada ljus, antar jag.