Att bjuda hem folk är något som både är obehagligt och roligt. Liksom, jag vill men ändå inte. Har pratat med brodern om det och kommit fram till att det är för att mitt hem är mitt "revir", min trygga zon och att jag känner mig hotad när andra människor gör "intrång" här, hur inbjudna och välkomna de än är. Igår hade jag både syrran, mamma, mammas särbo och en kompis här (inte alla på en gång dock). Så jag storstädade innan de kom (förmodligen ett uttryck för min rädsla att inte duga), och var helt stirrig resten av kvällen när jag blivit ensam igen. Men nu såg jag att min kompis skrivit på Facebook att hon tyckte om att träffa mig, så nu kan jag lägga alla nojiga orostankar åt sidan en stund.