Nyss hemkommen från biblioteket. Jag hade oturen att komma dit samtidigt som en hel skolklass, och självklart skulle även de till återlämningsdisken. Så jag fick stå där i kön av skrikande, bråkande, pratande, skrattande ungar. Jätteobehagligt! :S Jag tycker inte om barn. Eller rättare sagt, jag är rädd för barn. De har liksom inga spärrar, som vuxna - de säger ju precis vad de tänker och tycker. Och eftersom jag alltid utgår ifrån att alla människor tycker illa om mig, blir det förstås väldigt obehagligt att vara omgiven av just barn. Jag bara väntade på att de skulle säga något elakt till eller om mig. Men det gjorde de inte. Några tittade på mig och fnissade lite, det var allt. Förmodligen tyckte de bara det var lite lustigt med en tyst, främmande vuxen som stod mitt ibland dem och såg fullkomligt livrädd ut.