Och som om inte det vore nog vädrar Margot dessutom rasistiska föreställningar kring hudfärg och sexualitet, genom att invända att Alice som är svart inte kan vara ointresserad av sex. Liknande attityder möts Alice av även senare i romanen, när en kille på en fest börjar stöta på henne och vägrar acceptera att hon inte vill ha sex med honom. Som svart förväntas hon vara hypersexuell, en rasistisk föreställning med lång historia som jag inte kommer gå in närmare på nu men som smärtsamt påverkar Alices liv (det finns uppsatser i ämnet för den som är intresserad – börja gärna med ”Theorizing Conscious Black Asexuality through Claire Kann’s Let’s Talk about Love” av Brittney Miles, för att knyta an till romanen ifråga, eller ”Still, Nothing: Mammy and the Black Asexual Possibility” av Ianna Hawkins Owen). Att bli förstådd, tagen på allvar och accepterad som asexuell är svårt i största allmänhet – men som svart asexuell är det ytterligare några nivåer svårare. Detta gör Let’s Talk About Love till en otroligt viktig bok, då den på ett så fint sätt skildrar en svart asexuell tjejs tankar, känslor och tillvaro. Såvitt jag vet är det (än så länge) den enda boken i sitt slag. Hoppas att det kommer fler.

 

Efter att Alice blivit dumpad av Margot flyttar hon in hos Feenie och Ryan, som med glädje tar emot henne. Och innan hon riktigt har hunnit bearbeta att ha blivit lämnad, möter hon den överjordiskt vackra killen Takumi och blir mer attraherad än vad hon någonsin har blivit av någon annan människa tidigare. 😍 Det är nästan så att hon börjar ifrågasätta sin asexualitet, och hon börjar gå i terapi för att reda ut sina känslor. Men hon har förstås inte slutat vara asexuell, utan upplever bara väldigt, väldigt, VÄLDIGT stark estetisk och romantisk attraktion för Takumi.