Malin i Japan (nästan)

Ligger på hotellsängen och försöker smälta dagens många intryck. Vaknade redan före fem imorse och har varit med om en hel del sedan dess. 

Ankom till Stockholm strax före åtta och gick igenom ett mindre helvete för att ta mig till rätt tunnelbanelinje, gå av vid rätt station, hitta rätt busshållplats och sedan gå av den bussen och byta till en annan buss. Tur att det finns vänliga trafikvärdar att fråga! Och tur att jag VÅGADE fråga. 

Till slut kom jag i alla fall fram till spahotellet. Allting är japanskt här! Inredningen och musiken och maten och till och med delar av personalen! Och jag är SÅ lycklig! 
 
Kursdagen har varit väldigt intressant, det har handlat mycket om att förstå sig själv och andra människor. Mycket givande! Och mycket att reflektera över. Återkommer kanske till någon djupare analys vid ett senare tillfälle, just nu känner jag mig dock alldeles grötig i huvudet. 

På lunchen satt jag bredvid en trevlig kvinna (kursens enda vegetarian förutom jag själv) som lärde mig konsten att äta med pinnar. Jätteroligt! :-D Och hon förhörde sig om huruvida jag hade några allergimediciner med mig och hur hon skulle göra med dem om jag skulle råka bli så dålig att jag inte klarade av att ta dem själv. Det gjorde mig riktigt rörd, att hon brydde sig så mycket. 
 
Mina kurskamrater befinner sig troligen i badet just nu. En liten del av mig vill också vara där. Men tanken på att klä av mig inför andra människor känns inte särskilt tilltalande (jag har alltid haft jättesvårt för det) så jag har kört min egen lilla tvagningsritual här i badrummet. Det kom in en tjej i kurslokalen förmiddags och berättade hur en traditionell japansk tvagningsritual går till, så jag har följt den här i min ensamhet. 
 
Man sitter på en pall och fyller en kruka med vatten och häller över sig och låter stressen rinna bort med vattnet. När man känner sig klar med det tvättar man sig nerifrån och upp, mot hjärtat. Sedan är man redo att kliva ner i källan (eller duschen, som det fick bli i mitt fall). Sedan tar man på sig en yukata (en vardagskimono i bomull) och ser till att vika in den högra sidan först (tar man den vänstra först blir det en liksvepning och det känns ju inte så trevligt). 
 
Jag skulle vilja sova nu, jag är verkligen helt förbi av trötthet. Men det går inte för vi ska äta middag snart och jag är alldeles för hungrig för att avstå från den. Förhoppningsvis kommer jag dock kunna ursäkta mig ganska tidigt efter desserten och dra mig tillbaka till mitt rum. 
 
Imorgon väntar ännu en kursdag och sedan bär det av hemåt för inlämning av de sista deklarationerna. 
 
Kommer absolut att återvända hit. Skulle vilja vara här i flera veckor, känns det som. Det är så stilla och rogivande och vackert..och japanskt! 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback