Härligt att dra upp rullgardinen och se denna lilla kompis utanför sovrumsfönstret imorse (hen tyckte nog dock inte att det var lika härligt att jag kom där och störde 😉). 🕊️ Denna glädjande syn överskuggade nästan det trista faktum att det regnade och var (relativt) kallt och eländigt ute. Mamma och jag fick en försmak av denna väderlek redan igår eftermiddag när vi åkte och handlade (jag behövde bland annat fylla på mitt granolaförråd - mannen i kassan flinade mot mig när jag staplade upp tolv likadana paket på bandet 😉), men idag var det både kallare och blötare. 🌧️ 

 

I förmiddags hade jag samtal med psykologen. Vi pratade främst om stress, med utgångspunkt i förrförra veckans stressrelaterade mörka sinnesstämning. Hon betonade, som så många gånger förr, vikten av att ta pauser. Hon tycker att jag ska ta ett par minuter två gånger på förmiddagen och två gånger på eftermiddagen och bara sitta och göra ingenting, kanske lyssna på en låt och fokusera på den. Bara tanken på att tillbringa flera minuters arbetstid på detta improduktiva sätt gav mig stresspåslag och motståndskänslor, vilket jag talade om för henne - och då frågade hon mig vad denna inställning är ett tecken på, och då fick jag ju erkänna att det betyder att jag är stressad och i behov av just pauser. Så...jag ska väl försöka göra som hon säger. Och hon poängterade vikten av att göra detta även när jag inte känner mig stressad, som en förebyggande åtgärd. 

 

På vägen till och från jobbet ska jag göra mindfulnessövningar. Typ fokusera på att räkna träd eller fåglar eller något annat. Och om jag kommer på mig själv med att tänka på jobbgrejer och bli stressad över dem när jag är hemma ska jag se det som en signal om att jag haft ett underskott av pauser under dagen, inte som en signal om att gå in ännu mer i uppstressande tankar på saker jag ändå inte kan göra någonting åt där och då. Jobb ska göras på arbetstid och när jag går hem betyder det att jobbet är slut. När jag berättade att jag brukar använda promenaden till jobbet på morgonen till att börja tänka på jobbrelaterade saker och promenaden hem från jobbet på eftermiddagen till att sluta tänka på jobbrelaterade saker så tyckte hon inte att det var särskilt bra, för då låter jag ju ändå jobbet sträcka sig utanför kontoret. Jag har hittills tyckt att det är en rätt bra strategi mot stress, men hon kanske har rätt i att den inte är helt optimal. Hon tycker att jobbet ska lämna mina tankar så fort jag går ut genom dörren, men det har jag väldigt svårt att se att det någonsin kommer hända. Jag har för mycket ansvarskänslor och Duktig Flicka-syndrom för att bara gå dit och göra mina timmar och sedan gå hem och inte ägna det en tanke mera. 🤷‍♀️ 

 

Däremot ska jag försöka bli bättre på att uttrycka mina behov, sätta gränser, säga nej, sätta upp ramar och rimliga deadlines - för att inte skapa onödig belastning på mig själv. Det tror jag kan vara väldigt bra och välgörande. 👍 

 

Jag ska också försöka bli bättre på att göra en sak i taget, vilket jag har väldigt svårt för - i synnerhet när jag är stressad och försöker göra allting på en gång. Förra veckan höll jag exempelvis ett tag på med fyra-fem bokslut samtidigt och jag märkte ju själv att det både var uppstressande och ineffektivt och förvirrande. 😖 Så den här veckan har jag i huvudsak ägnat mig åt ett bokslut i taget (om än med mindre inpass i andra bokslut). Och det är ju helt klart bättre. 👍 Jag ska försöka fortsätta med den strategin även när jag hamnar i tokstressiga lägen... 

 

Jag ska öva på det här med "en sak i taget" när jag borstar tänderna. Att bara vara i tandborstningen och fokusera på den, inte springa iväg och greja med annat samtidigt eller låta tankarna vandra iväg. Här och nu, jag och tandborsten. Jag har fått den här övningen flera gånger förut, men den tål att upprepas. 🦷 Jag ska även göra en ABC-analys av det här med "en sak i taget", för att undersöka vad som händer när jag gör en massa saker samtidigt kontra när jag gör en sak i taget. Det kan nog också vara bra. 

 

Vi pratade nästan ingenting om coronasituationen idag faktiskt, behandlade bara lite kort min besvikelse över att inte få se Taylor live i sommar på grund av detta. Hade vårt samtal ägt rum strax efter att jag fått den vidriga nyheten skulle jag nog ha velat prata betydligt mer om det, men nu känner jag att det har hunnit sjunka in och jag har accepterat läget och dessutom är mitt psykiska allmäntillstånd fortsatt relativt stabilt så jag hanterar det ganska bra. 

 

Apropå coronasituationen så har jag beställt en himla rolig T-shirt som jag fick hem idag...