Under morgonpromenaden till jobbet har jag sett döda fåglar både igår och idag. Igår var det en gräsandshona, idag var det någon typ av måsfågel (fiskmås eller gråtrut, tror jag). Det gjorde mig illa till mods. Och på något sätt kändes det som ett dåligt tecken - eller så gör jag den tolkningen för att jag har varit ledsen både igår och idag. 

 

Jag är fortfarande ganska matt efter sjukdomen (det är nog lite bättre idag än igår dock), så det är himla påfrestande att jobba. Och så har jag skitmycket att göra (och det blev ju inte precis mindre att göra av att jag var hemma och var sjuk flera dagar förra veckan) så jag känner mig väldigt stressad och pressad. Och det är ingen lysande kombination. Igår jobbade jag över en halvtimme. Idag jobbade jag över två timmar. Men jag känner mig ändå otillräcklig. Jag har nära till tårar och känslor av misslyckande. Så jag har gråtit både igår och idag. 😔 

 

När jag var hemma och var sjuk- och påskledig mådde jag dåligt över det - och nu när jag är tillbaka i vardagen och har massor att göra mår jag dåligt över det också. Jag skulle behöva hitta någon form av balans, ett hälsosamt mellanläge. Men det blir lätt allt eller inget. Jag vet att jag behöver ha mycket att göra och tydliga rutiner för att må bra, men det är så lätt att det slår över och blir FÖR mycket...kanske speciellt efter perioder när jag har haft för lite att göra (typ när jag varit sjuk), då flyr jag sysslolöshetens ångest genom att kasta mig in i massor av sysslor - och så blir det för mycket och så får jag ångest på grund av det istället. 😕 

 

Igår gick jag hem med en sprängande huvudvärk och lade mig och sov tidigt på kvällen - vilket väl var anledningen till att jag orkade vara på jobbet redan kvart över sex imorse. Ikväll har jag också ont i huvudet, men inte lika mycket. Jag orkar ju faktiskt sitta vid datorn och blogga ikväll - igår orkade jag inte ens ligga i sängen och blogga från mobilen. Så mitt mående är nog på väg i rätt riktning nu (hoppas jag). 

 

Igår morse pratade jag med psykologen. Det blev ett ganska hackigt samtal, för bilden frös och ljudet försvann titt som tätt under hela samtalet. Så det var ganska frustrerande. Samtidigt som det hade det positiva med sig att jag om och om igen fick öva på att be henne upprepa vad hon just sagt (något som jag oftast tycker är himla jobbigt att göra när jag pratar med någon och därför ibland fejkar att jag uppfattat vad som sagts för att jag inte vågar be personen upprepa sig). Jag talade inte om för henne att jag såg det som en övning, för att inte riskera att det skulle bli ännu mer ångestladdat vilket det brukar bli i övningssituationer (så fort hon säger att vi ska göra en övning så får jag ångestpåslag och blir rädd för att "göra fel"), utan jag höll den tanken för mig själv. 

 

Vi pratade mycket om stress, eftersom jag redan igår morse insåg att det skulle bli en helvetiskt stressig vecka. Hon pratade om vikten av att ta pauser, och att göra det även om jag känner att jag inte har tid med det - för det är just då jag behöver det som bäst. Och att göra en sak i taget och i möjligaste mån försöka slutföra det jag håller på med innan jag kastar mig över något annat - såvida det inte är livsviktigt att göra den nya uppgiften före den gamla. Och när jag är ledig ska jag fokusera på att ta hand om mig själv och göra sådant jag tycker om, för att fylla på med energi. Psykologen poängterade vikten av att jag är snäll mot mig själv och visar att jag tycker om mig själv. Hittills har det väl gått sådär med det... 😒 

 

På det stora hela var det inga direkta nyheter som kom upp under samtalet. Vi har pratat om allt det här förut. Många gånger. Och övningen jag fick, att göra en ABC-analys av en situation under den kommande veckan, var inte heller någon nyhet. Och det gör mig lite deppig - har jag så svårt att komma vidare att jag behöver repetera samma metoder i all evighet, eller är jag så hopplös att det överhuvudtaget inte finns några fler sätt att pröva?! Jag vet egentligen att det inte är så, men jag tenderar att se allting i svart just nu. 

 

Hoppas att morgondagen blir ljusare. Nu ska jag sova. Jag är helt slut. 😴😴😴