Sista dagen på sjuk- och påskledigheten


Idag är det på dagen tio år sedan kissen kom in i mitt liv och gjorde tillvaron ljusare. ❤ Jag saknar henne väldigt väldigt VÄLDIGT mycket, men jag har kommit så pass långt i sorgeprocessen att jag kan glädjas åt den här årsdagen och se tillbaka på vår tid tillsammans med värme och frid (om än med en del vemod också). ❤🐈

Jag har varit och jobbat några timmar idag. Och så har jag yogat i över tre timmar (dock uppdelat på två pass) och äntligen kommit mig för att sätta upp mina fyra Taylor-tavlor som jag fick tillsammans med senaste albumet i augusti men inte hittat några bra ramar till förrän helt nyligen...


Eftersom det är sista dagen på påsken har jag även samlat ihop alla påskkycklingarna från trapphuset och lagt dem i en påse i garderoben i väntan på nästa års påsk. 🐣🐥🐤 Det känns nästan lite sorgligt, de har ju inte fått vara framme alls länge. Men jag får väl försöka hitta några andra söta figurer att ställa ut istället...? 🤔

Och så har jag frossat i min älskade granola. 😋 Jag har varit utan i nästan en vecka (😱😱😱) men igår åkte syrran och mamma och jag till stormarknaden och köpte alla paket som fanns på hyllan...så nu klarar jag mig väl i någon vecka eller två. 😉


Imorgon börjar vardagen igen och jag kommer äntligen komma tillbaka till jobbet "på riktigt" efter sjukdom och påskledighet. Det ska bli skönt att få komma in i de vanliga rutinerna igen. 👍 Det kommer säkert göra mig gott. Jag har haft ökad ångest de senaste dagarna (i synnerhet på kvällarna), ett tydligt tecken på att jag varit borta från vardagen för länge och haft för mycket egentid med mina tankar... 😕

Kommentarer
Mailys

Tolka inte det här fel nu, men vad "skönt" att hitta nån mer som skriver blogg om sina psykiska problem. Man vill ju såklart inte att andra ska behöva genomlida sån skit, men samtidigt känns det lite bättre av att veta att man inte är ensam.

Årsdagar kan vara riktigt jobbiga, dem påminner så mycket om allt det man saknar, men samtidigt påminner dem en om all lycka, kärlek & glädje som dem har gett. Jag skulle aldrig klara av mitt liv utan min vovve, han är min livlina när livet är tufft, vilket det tyvärr är större delen av tiden. :(

Jag hoppas att du får må bättre nu när vardagen är igång igen. Jag hoppades att jag skulle göra det, men istället har jag blivit sjuk & får inte gå på alla viktiga möten som jag hade planerade den här veckan. :( Men du kanske har bättre tur? ;)

Svar: Jag förstår hur du menar, jag känner likadant när jag hittar andra bloggar om psykisk ohälsa. Välkommen hit! 😊
The Worrying Kind


Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback