The Worrying Kind -

Mötet med sjuksköterskan på psyk igår morse gick jättebra. 😊 Vi pratade om min nya medicin (Quetiapin) och konstaterade att den fungerar väldigt bra för mig. Jag har varit relativt jämn i humöret de senaste tre veckorna och jag har alla nätter utom två kunnat somna utan Imovane. Jag fick veta att om jag glömmer ta Quetiapin på kvällen ska jag INTE ta den senare under natten utan då är det bättre att jag väntar till nästa kväll. Och som jag redan konstaterat själv fungerar det inte så bra för mig att kombinera Quetiapin och Imovane, så sköterskan tyckte att jag var väldigt klok som valde bort Imovane till förmån för Quetiapin. Jag kommer dock ha fortsatt tillgång till mina sömntabletter, även om jag inte tar dem, just för att det är en trygghet för mig bara att veta att de finns där.

Det främsta syftet med mötet var ju just att följa upp hur det går med den nya medicinen, men vi pratade även om mina övriga mediciner och mitt psykiska mående i största allmänhet. Det kändes väldigt bra. Jag var himla nervös innan, men under och efter mötet kändes det som sagt jättebra. Vi ska ses igen för ytterligare uppföljning strax före jul, det känns som lagom lång tid att hinna utvärdera svängningar i humöret och så vidare. Även om jag mått relativt bra de senaste tre veckorna så kan det ju vara så att jag är inne i en bra period utan att det nödvändigtvis har med den nya medicinen att göra. Så ytterligare två månader kan nog leda till en mer tillförlitlig utvärdering.

Jag fick förresten sjuksköterskans mobilnummer igår. Så nu har jag mobilnummer till både henne och psykiatrikern och psykologen. Alla mina nuvarande kontakter inom psykiatrin. Det känns fint, som ett förtroende. Och igår utnyttjade jag faktiskt det förtroendet lite. Det var nämligen så att jag ringde till psyk i Stockholm (heja mig för det förresten 👏) för att boka in fler psykologsamtal, men administratören där hade fått restriktioner att inte boka in fler än tre samtal för min räkning. Och då satte stora ångestpådraget igång. Skulle jag inte få fortsätta hos psykologen längre?! 😱😱😱 Administratören sa att jag fick ta det med psykologen under vårt nästa samtal, men det låg ju en hel vecka(!) framåt i tiden och jag höll på att fullkomligt förtäras av ångest där och då. Så efter mycket tvekan och överläggande (med mig själv och min stöttande syster ❤) utnyttjade jag till slut psykologens förtroende och skickade ett SMS...

Efter en stund kom det lugnande svaret att vi ska utvärdera hur det går efter de där tre samtalen, men att det inte betyder att det tar slut där. Jag kommer att involveras i planeringen. Det känns betryggande (även om Ångestmonstret fortfarande tvivlar och kommer med invändningar). Och jag är väldigt tacksam över att psykologen dels hade gett mig sitt mobilnummer och dels svarade på mitt halvhysteriska meddelande utanför sessionstid. Men jag blir även irriterad på mig själv för att jag fortsätter med mitt väl invanda beteendemönster att söka yttre försäkran istället för att försöka hantera min ångest på egen hand. Det är väl något jag får börja öva på framöver...