I lördags kväll hade jag svårt att somna. Så jag tog Imovane, för första gången på över två veckor. Min nya, stämningsstabiliserande medicin gör mig så trött att Imovane normalt har blivit överflödigt, men i lördags uppstod alltså behovet på nytt. Och jag insåg under söndagen att det inte var någon bra idé att kombinera dessa båda. Precis som första gången jag tog min nya medicin (vilket även det skedde i kombination med Imovane) blev jag jättetrött dagen efter och låg och sov nästan hela dagen. När jag väl var vaken satt jag mest och stirrade framför mig. Nedstämd blev jag också, vilket förmodligen handlade om besvikelse över att jag inte gjort något mer vettigt av söndagen. Så min slutsats efter denna lilla empiriska studie är att jag inte ska ta Imovane vidare. Märkligt att inte psykiatrikern nämnde något om detta, vi pratade ju en del om mina sömntabletter och hon sa att jag kunde fortsätta med dem. Men jag ska på återbesök på psyk och träffa en sköterska idag på morgonen (det är därför jag sitter hemma och bloggar nu istället för att vara på kontoret), så jag får väl ta upp det med henne då. 

 

I måndags hade jag samtal med min psykolog. Vi pratade inte så länge eftersom hon fastnat i Stockholmstrafiken och kom lite för sent till mottagningen och vi pratade i telefon eftersom videolänken inte fungerade. Så det kändes lite halvdant. Men vi pratade i alla fall lite om vad vi ska ägna oss åt under nästa samtal - interoceptiv exponering. Det är en metod som brukar tillämpas vid behandling av panikångest, men psykologen tror att det skulle vara hjälpsamt för mina sociala ångestsymtom också eftersom jag fastnar så mycket i ångesten och har svårt att ta mig ur den eller fokusera på annat. Vi ska med flit framkalla olika fysiska ångestsymtom såsom svårigheter att andas (genom att andas i ett sugrör), hyperventilering och spänning i kroppen och jag ska försöka hålla igång konversationen medan dessa symtom pågår. 

 

Till nästa gång vi ses/hörs ska jag fundera över vad jag tror/tänker ska hända under dessa övningar. Jag ska även fortsätta öva fokusskifte varje dag i ej ångestladdade situationer och varva fokus utåt med fokus inåt. Och så ska jag fortsätta med beteendeexperimentet att ringa till kunder istället för att mejla, försöka ha fokus utåt under samtalen och lägga märke till hur deras röster låter och vad jag ser i rummet runtomkring mig, uppmärksamma negativa automatiska tankar och påminna mig själv om att det är en vana och inte en sanning att de kommer och snarare se dem som en signal att skifta fokus utåt, observera och beskriva vad som händer i kroppen utan att döma eller dra några negativa slutsatser av det, beskrivande utvärdera hur det blev och hur jag hanterade eventuella negativa konsekvenser.