Och det gjorde jag även nu ikväll. Jag var på den öppna readingen av den nyskrivna svenska musikalen Kära Anna som hölls i teatercaféet ikväll. En oerhört gripande historia om att drabbas av Alzheimers sjukdom mitt i livet. Redan vid de inledande tonerna kände jag att "det här kommer bli bra"...och det blev mer än bra, det blev helt fantastiskt. En berättelse som verkligen berör djupt inne i hjärtat och musik och sångtexter som tar andan ur en. Jag ser verkligen fram emot att se den här musikalen spelas i framtiden och det känns fint att få ha tagit del av den på ett såhär tidigt stadium. ❤

Det var en hel del folk där när jag anlände till teatercaféet, men jag lyckades ändå hitta ett ledigt bord. Efter en stund kom det fram en tjej, som liksom jag var där ensam, och frågade om de övriga stolarna vid mitt bord var upptagna. Jag sa att det var ledigt och hon slog sig ner. Sedan borde jag antagligen ha börjat småprata artigt med henne, men jag dök panikslaget ner i min telefon i värsta undvikandebeteendestil och hoppades att readingen skulle dra igång snart och befria mig från de sociala förväntningarna och min stigande ångest. Inte så jättetrevligt av mig, men jag kunde tyvärr inte hantera det bättre ikväll. 😕 Men jag tänker att hon, precis som jag, ju var där för att ta del av readingen och inte för att mingla...så jag hoppas att det var okej.