När jag började högstadiet utsattes vi sjuor för nollning av niorna. Det var en obligatorisk skolaktivitet som ägde rum på skoltid. Men inte på själva skolan, vi fick gå iväg till en närbelägen park. Och där förväntades vi utföra olika förnedrande aktiviteter. Det handlade om att äta och dricka äckliga saker, klä av oss så mycket kläder som möjligt, göra saker med sexuella anspelningar och så vidare. Det rörde sig inte om regelrätt tvång, men det låg en stark förväntan och press på oss som verkligen inte var lätt att stå emot. Det var en dag jag bävade inför, genomled och sedan lättad lade bakom mig.

När det två år senare äntligen var dags för oss att börja nian och få hämnas på de nya sjuorna för det vi utsatts för - då meddelade skolan att det fick vara slut med den här traditionen nu. Och för oss tonåringar kändes det fruktansvärt orättvist att vi tvingats uthärda detta men nu inte fick ge igen. När jag som vuxen ser tillbaka på det hela är jag dock glad över att skolan agerade och satte stopp för nollningen (även om jag kan tycka att de inte borde ha tillåtit den från första början). Någon gång måste ett destruktivt mönster brytas, hur "orättvist" det än känns. Och jag är tacksam över att det hela stoppades innan jag och mina klasskamrater hann gå från offer till förövare.

Detta reflekterar jag över medan mina flöden i sociala medier fylls av rabalder kring Lundsberg med anledning av SVT-dokumentärserien Arvtagarna. Jag fattar om tonåringar, som är mitt inne i detta, har svårt att sluta med någonting som sitter inpyrt i väggarna sedan generationer tillbaka och mer eller mindre förväntas av dem. Vad jag har svårare att fatta är hur vuxna människor - i synnerhet föräldrar - kan försvara pennalismen och verkligen kämpa för att den ska få fortsätta. Vem vill att ens barn ska behöva genomlida ett helvete under sin skoltid?! Och vem vill att ens barn ska göra andra barn illa? Det är obegripligt.

Låt oss för ett ögonblick leka med tanken att det hade handlat om en muslimsk friskola i en Stockholmsförort. Den hade garanterat varit nedstängd innan dokumentärseriens första avsnitt ens sänts. Men nu handlar det alltså om rika och inflytelserika människor som kräver att skolans pennalistiska system ska få bestå. Och då blir det så. Detta är inte första gången allvarliga missförhållanden uppmärksammas, och det kommer garanterat inte bli den sista heller. Vad jag och mina klasskamrater fick uppleva under den där enda nollningsdagen i sjuan är verkligen ingenting mot de vidrigheter som ständigt tillåts pågå på den där internatskolan. Och där fostras samhällets elit, våra framtida ledare, till att bli empatistörda vidriga as. Inte konstigt att samhället ser ut som det gör...

Stäng den hemska anstalten och låt överklassynglen gå i vanliga skolor bland vanliga ungar. Det tror jag vi alla kommer vinna på.