Det var ganska många personer som hjälpte till att flytta och jag kände bara ett fåtal av dem sedan innan. Jag höll mig mest till dem jag redan kände (såklart), men konstaterade att de andra också verkade vara himla trevliga människor även om jag inte vågade närma mig dem så mycket. Vid ett tillfälle blev jag lämnad ensam i trapphuset med femåringen (min lilla fanclub) som var upprörd över någonting och inte ville ha sällskap av någon annan än mig. Jag satte mig tafatt bredvid honom i trappan och försökte komma på bra saker att säga, vilket var sjukt svårt eftersom jag inte vet hur en bör prata med barn. Men efter ett tag kom hans mamma tillbaka ut och lyckades lirka med sig honom in i lägenheten och jag kunde andas ut och även känna mig lite stolt som åtminstone lyckats med att få igång ett litet samtal utan att upprördheten eskalerat.

När allt var inburet i den nya lägenheten bjöd värden på flyttpizza och jag hade tänkt smita innan det för den situationen (samlas och äta tillsammans med främmande människor) kändes läskigare än själva flyttbestyren då jag haft en reell uppgift och inte hade behövt vara så social. Men jag stannade kvar och åt två slicar och sedan avvek jag tillsammans med femåringen och hans mamma (jag brukar försöka bryta upp från sällskap samtidigt som någon annan, det känns lättare att haka på någon annans sorti än att göra en egen).

Jag hade som sagt befarat att slitet med flytten skulle vara för jobbigt för min förkylda och hostiga kropp, men jag fick tvärtom riktigt mycket energi av det hela (förmodligen självförtroendeboost av att klara av det sociala), så istället för att ägna resten av eftermiddagen åt att sova passade jag faktiskt på att måla lager nummer två på köksmöblerna (vilka jag inte orkat ägna mig åt sedan i måndags).

På kvällen var det talkshow på teatern och den gick jag såklart på. Eftersom det var Kulturnatten så var det sjukt mycket folk på stan och jag ville mest bara vända och springa hem och gömma mig i min trygga lägenhet resten av kvällen. Men jag tog mig i alla fall iväg till X-scenen och väl där fick jag som vanligt en mycket trevlig kväll. Med anledning av Kulturnattens enorma kulturella utbud i staden hölls talkshowen lite kortare än vanligt, men innehållet var lika fängslande och underhållande som det brukar. Gästerna bestod av två killar från Crazy Pictures samt skådespelaren Peter Jansson och artisten Ida Staake. Jag försökte förlägga mina hostattacker till applåderna, men lyckades inte alltid vilket var ganska uppstressande, men i övrigt hade jag himla trevligt. Det var lika mycket folk på stan när jag skulle hem efteråt och jag pratade med mamma i telefon ända tills jag var inne i hallen hemma.