Obefogad oro inför musikquiz

Tisdagskväll, vilket numera innebär musikquiz på teatern för min del. 😊 Jag var väldigt nervös när jag gick dit, jag var rädd att jag inte skulle känna igen mina lagkamrater från förra veckan (jag har jättesvårt för att känna igen folk som jag borde känna igen), jag var orolig för att det skulle bli jobbigt att småprata när vi väl fann varandra (det är inte precis min starka sida) och jag kände även en helt annan press än förra veckan att kunna svara på frågorna i quizet eftersom kvällens tema var 2000-talsmusik (alltså musik från min tonårstid).

Jag var en av de första som anlände till teatercaféet (såklart) och slog mig ner vid ett bord och började bläddra i frågehäftet och blippa med telefonen. Då och då lyfte jag blicken och lät den svepa över lokalen på jakt efter mina lagkamrater. Och plötsligt tyckte jag mig känna igen en kvinna, hon satt dock med ryggen åt mitt håll så det var lite svårt att avgöra, men jag tog i alla fall mod till mig och gick fram till hennes bord - och tack och lov var det rätt. Jag hälsade och slog mig ner med en självklarhet som förvånade mig själv och strax därefter dök hennes man upp.

Jag hade inte behövt vara nervös eller orolig för någonting. Vi kände igen varandra, vi pratade om allt möjligt och hade det trevligt tillsammans hela kvällen och jag kunde svara på massor av quizfrågor - vi fick mer än dubbelt så många poäng som förra veckan. 😊✌

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback