Jag bröt ihop idag. På kontoret. Andra gången på kort tid, bara ett par veckor sedan sist. Pinsamt, jobbigt, irriterande, genant. Tårarna bara rann och jag kunde inte få stopp på dem. Och på den obligatoriska frågan har-det-hänt-något kunde jag bara svara att jag är väldigt trött och stressad. That's it, liksom. Jag är så satans trött. Och jag har inte haft en god natts sömn på jag-vet-inte-hur-länge. Och all världens plikter verkar vila tungt på mina små axlar. Och telefonen har ringt hela jävla dagen, vilket är ett massivt stressmoment som inte direkt gör tillvaron enklare.

 

Jag behövde få lätta lite på trycket i tårkanalerna helt enkelt.

 

Min fina chef frågade om jag ville gå hem men det ville jag ju inte, så då gick han och köpte en chokladkaka åt mig istället. För det vet han brukar hjälpa när jag har PMS och dylikt. Jag mumsade i mig chokladkakan, sedan blev klockan fyra och då gick jag faktiskt hem. Borde ha fixat en massa i lägenheten, men kröp ner i sängen och kollade på Magnus Betnér-klipp på YouTube istället. Himla effektivt om en både vill grotta ner sig i cynism och samtidigt bli rejält uppiggad.

 

Nu överväger jag att gå och lägga mig och sova snart. För jag behöver verkligen få sova. Det känns som om jag skulle kunna sova flera dygn i sträck, men det är väl dessvärre inte riktigt genomförbart. Har alldeles för mycket att göra, både hemma och på jobbet. Men en enda ynka natts ostörd, rogivande sömn som får mig att vakna utvilad borde väl inte vara för mycket begärt, eller?!