Tårar på körsbärsbladen
Jag började gråta idag på jobbet, strax innan jag skulle gå hem för dagen. Vansinnigt genant! Speciellt eftersom det inte direkt fanns något legitimt skäl för sådana känslostormar. Jag är bara så himla trött och stressad och pressad och dessutom tror jag att jag håller på att bli sjuk och det var ett tag sedan jag lättade på trycket i tårkanalerna...så det var väl kanske oundvikligt att jag skulle bryta ihop förr eller senare. Men fy, vad hemskt det kändes - och känns - att börja tjuta inför mina närmaste medarbetare! Jättepinsamt att gå till jobbet imorgon...
Och som om inte situationen i sig är tillräckligt jobbig så håller Ångestmonstret på och attackerar mig med idéer om vad kollegorna sa om mig efter att jag hade gått ("Malin är inte riktigt som hon ska", "kan vi verkligen ha en sådan labil person i verksamheten" och så vidare) och vilka ödesdigra konsekvenser mitt utbrott kan tänkas få (omedelbar uppsägning eller åtminstone degradering).
Har ägnat kvällen åt att bada, klä mig i ett av mina finaste nattlinnen, titta på snuttegullig film och laga spagetti på vår splitternya spis. Syrran är så gullig och pysslar om mig. När jag kom hem var jag en tårfontän, nu några timmar senare ligger jag nerbäddad i min säng med en katt under täcket och en Imovane som så sakteliga börjar verka.
God natt, alla fina läsare! Hoppas att ni haft en mindre turbulent dag än jag.
Kommentarer
Trackback
