Igår kväll var det julfest för hela koncernen. 🎄❤️ Jag tog på mig min julfestoutfit redan på morgonen och hade den hela dagen på kontoret. Jag var lite nojig för att min huvudbonad skulle uppfattas som lite "too much", men koncernchefen blev eld och lågor när han såg den igår morse och frågade om jag hade en extra som han kunde få låna. 😅👍 Och flera kollegor sa att de tyckte att jag var fin. 😊 Själva festen började med mingel på kontoret på eftermiddagen, och sedan åkte vi i två abonnerade bussar till ett hotell i centrala Linköping där vi skulle tillbringa kvällen. Det kändes lite smått surrealistiskt att tas emot av för vår räkning dedikerad hotellpersonal som visade oss var vi skulle hänga av oss våra ytterkläder och hur vi skulle ta oss till den översta festvåningen - som var bara vår för kvällen. Självaste hotellchefen kom och tittade till oss i början av kvällen så att allt var till belåtenhet. Och plötsligt visade det sig att Özz Nûjen fanns i lokalen och att han skulle köra lite stand-up för oss. 😲🤩👏 Fatta att jag jobbar på ett företag där ledningen både kan och vill abonnera en hel festvåning på ett hotell och hyra in en känd komiker som underhållning för personalen. Det känns verkligen helt surrealistiskt. ☺️🙏 Och maten var jättegod, det fanns en hel egen vegetarisk sektion av julbordet och ett helt efterrättsbord. 😋👍 Några personer i koncernen har ett band tillsammans, och efter maten blev det dags för dem att uppträda. Vid det laget var jag beyond jättetrött och ville mest bara åka hem och sova. 😴 Men jag bestämde mig för att stanna och lyssna på den första låten i alla fall. Men det kanske jag inte borde ha gjort, för de kallade fram alla som anställts under 2023 på dansgolvet framför scenen...och när vi väl stod där fick vi veta att vi förväntades dansa till den första låten. 😱😱😱 Och då satte Ångestmonstret igång Stora Katastroflarmet och jag ville bara springa därifrån...men jag var omgiven av nyanställda kollegor och fann ingen väg ut, och vid borden runtomkring oss satt övriga kollegor och tittade på oss...så jag kunde verkligen inte lämna dansgolvet, och jag tänkte också att det säkert skulle väcka mer uppmärksamhet om jag sprang iväg än om jag stod kvar...så jag stannade och började klappa händerna och gunga lite till musiken, under mycket kraftig ångest...och efter en stund av detta tittade en kollega och jag på varandra och konstaterade att vi båda två ville därifrån, så vi ålade oss ut från dansgolvet och återvände till vårt bord. Sedan åkte jag hem. Och sov. Mycket trött men mycket nöjd med kvällen. 😴😴😴