Igår var syrran här. ☺️💖 Vi gick tipspromenad med Melodifestivalen-tema i matbutiken. 🥳🎶 Och så gick vi en sväng på stan, där butikerna börjat med påskpynt och jag till min stora glädje fick syn på den sötaste påskharen ever, som såldes även föregående år men som jag inte hann köpa då innan den tog slut. Nu fattades ett omedelbart köpbeslut, och jag berättade till och med för butikspersonalen hur glad jag var över att de sålde den i år igen eftersom jag inte hunnit köpa den förra året...

Syrran och jag kollade även på Hasse Ekman-filmen Sommarnöje sökes, en film som vi såg som barn men inte kan ha fattat så mycket av då (den fokuserar ganska mycket på sex). Ändå minns jag att jag tyckte att den var bra. Nu vet jag inte riktigt vad jag tycker. Märklig, är väl det mest sammanfattande ordet jag kan säga om den. 😲 Och det skaver något hemskt att filmen innehåller ett våldtäktsförsök, som varken problematiseras eller får några konsekvenser. 😒 Sedan beter sig alla karaktärer överlag ganska märkligt. Men ja...någonting har den ändå, eftersom jag nu sett den två gånger på kort tid.

Vi satte även upp några fler brandvarnare i lägenheten (jag har ju blivit lite mer nojig efter brandutbildningen 🔥), gjorde elva matlådor och bakade rosa hjärtformade kakor som jag tänker ta med till jobbet imorgon på alla hjärtans dag...

På kvällen var det dags för mellofesten med Pride-familjen som vi började planera förra helgen. Jag var så SJUKT NERVÖS inför detta. 😱😱😱 En av tjejerna i Pride-familjen förstod nog det, för hon hörde av sig för att försäkra sig om att jag tänkte dyka upp. Jag frågade om vi kunde gå dit tillsammans, och då blev jag hembjuden till henne och hennes flickvän och sjuåringen för att äta middag innan festen. 🙏 Jag vet inte om hon inser hur tacksam jag är över detta. 🙏🙏🙏

Ångestmonstret gick total bärsärkagång under eftermiddagen och tyckte verkligen inte att jag skulle gå på någon fest. 😱 Och det var jobbigt, men jag kände ändå att jag hade viss distans till ångesten eller vad jag ska säga. Jag tror att det är mycket tack vare terapin. Jag var liksom så medveten om mina ångestreaktioner, jag kände dem inom mig och förstod varför de fanns där, jag gick inte in i dem men försökte inte mota bort dem heller. Jag visste att jag fick ångestreaktionerna för att skydda mig själv från att utsätta mig för något farligt, men visste att det inte betyder att det faktiskt ÄR farligt att gå på fest bara för att det KÄNNS så. Det var himla häftigt att lyckas inta ett så accepterande förhållningssätt gentemot ångesten. 😊👍👍👍

Jag raljerade till och med lite över mig själv när jag gick hemifrån. Det var lördagskväll och jag var på väg för att träffa kompisar och ha en trevlig kväll tillsammans med dem, men Ångestmonstret betedde sig som att jag var på väg till min egen avrättning. Rimligt, Malin, rimligt. 🙈

Och jag är SÅ glad över att jag faktiskt tog mig iväg till festen. Den var inte alls farlig. Den var tvärtom väldigt trevlig. Och det var inga fullkomliga främlingar där. Vi var inte ens särskilt många. Sju personer, varav fem tillhörde Pride-familjen och två var andra queera personer som jag träffat ett par gånger tidigare. 🏳️‍🌈💖 Vi hängde i soffan hela kvällen och åt chips och kollade på Melodifestivalen och pratade. Några drack alkohol, några drack läsk, jag drack vatten. Jag har nog sagt det förut men upprepar det gärna - det är SÅ skönt att det inte är någon fyllehets i det här gänget. Var och en gör som den vill liksom. 🙏💖

När programmet var slut satt vi kvar och pratade en stund och lyssnade på musik, sedan reste jag och två till oss upp (jag väntar alltid till någon annan bryter upp innan jag gör det från fester och middagar och dylikt, för att det känns läskigt att göra det själv) och gick hemåt medan de andra fortsatte festen. Utanför på gatan sprack den rosa fluffiga kärleksbubblan när två fulla killar kom fram och var påträngande. 😵 Jag blev plötsligt påmind om att det faktiskt är läskigt att vara ute som tjej på kvällen, och skyndade mig hem med mamma i telefonen hela vägen in i lägenheten.

Det tog ett bra tag för mig att varva ner och somna efter att jag duschat och tagit mina kvällsmediciner och gått och lagt mig. Jag var verkligen jättetrött och gravt överstimulerad och helt slut när alla spänningar släppte och så bubblande glad över hur trevlig kvällen varit och så stolt över att jag faktiskt gått på festen...jag kunde verkligen inte koppla av. Och när jag vaknade imorse/förmiddags kände jag mig helt förstörd och hade en sprängande huvudvärk, jag kände mig nästan bakfull. 😵

Totalt förvirrad måste jag ha varit inatt också, förmodligen för att jag var så överstimulerad (eller så håller jag på att bli senil i förtid). Imorse mindes jag att jag mitt i natten vaknat och satt mig upp i sängen och tagit bort örngottet från min kramkudde. Totalt orimligt beteende, men jag antar att jag hade drömt något som fick det att verka rimligt. 🤷‍♀️ So far, so good. Men när jag imorse tänkte trä på örngottet på kramkudden igen så kunde jag inte hitta det. Jag letade i sängen, under sängen, bredvid sängen, i garderoben, i lägenhetens samtliga papperskorgar (eftersom jag kastat ett annat örngott under gårdagen tänkte jag att jag i mitt förvirrade tillstånd kanske fått för mig att kasta även det här), i tvättkorgarna, i tvättmaskinen...jag letade flera gånger på alla rimliga och orimliga ställen men det fanns verkligen inte någonstans. 😱 Egentligen var det väl inte hela världen att det var borta, för det var inget speciellt med det, men jag kunde bara inte acceptera det totalt orimliga i att det försvunnit spårlöst. 🤔 Till slut fick jag äntligen syn på det - ovanpå torkställningen i badrummet...

Och jag bara skrattade och skrattade. 😂🤣😂🤣😂 Jag minns inte ens att jag överhuvudtaget har varit i badrummet inatt. Men det har jag tydligen. Och av någon anledning tog jag med mig örngottet dit. Och lade det där jag brukar lägga plagg som jag snart ska byta om till. Det räckte tydligen inte med att bara ta av örngottet från kudden (vilket bara det var ett orimligt beteende), jag måste tydligen bära iväg det till ett helt annat rum och lägga det någonstans där jag aldrig lägger örngott annars. Alltså, VARFÖR?! 😂 Hade det här varit på den tiden när jag fortfarande tog Imovane så hade det väl varit mer rimligt att jag gjorde märkliga saker på nätterna. Men varför händer detta NU?! 🤔

Hur som helst. Efter denna underliga morgon och med min sprängande huvudvärk och totala utmattning efter gårdagens ångestexponering tog jag det tämligen lugnt hela förmiddagen. Jag satt mest och spelade Sims. Framåt lunchtid tog jag spårvagnen till bågskyttelokalen för girl power-träningen. 🏹 Egentligen kände jag inte att jag orkade det, men det är ju tre veckor sedan sist och jag hade lovat att dyka upp idag...så det var bara att bita ihop. Och när jag väl var där kändes det ju jättebra och roligt. Jag sköt totalt 60 pilar, varav de sista 30 utgjorde en serie där jag hade gissat att komma upp i 150 poäng och landade på 154 poäng. En 10-poängare fick jag också och då blev jag så glad att jag studsade fram till tavlan (klubbens veteraner skrattade lite åt mig). 🏹 Jag fick hjälp med att både montera upp och montera ner min båge. I den förra lokalen behövde vi aldrig hålla på med sådant, men i den nya lokalen gäller (tyvärr) nya regler. Får se om jag lyckas lära mig detta själv, eller om ordföranden ger med sig och ger mig dispens att ha bågen uppmonterad konstant. 😉

Jag tog som sagt spårvagnen till lokalen, men när jag skulle hem bestämde jag mig för att promenera istället. Jag hade precis kissat, det var fortfarande ljust ute, det varken blåste eller regnade eller snöade och jag hade ingen tid att passa. Perfekt för en promenad på 5,5 kilometer!

Det var jätteskönt. 😊👍 Och när jag kom hem tog jag en varm dusch och satte mig och fortsatte spela Sims. Jag har inte spelat så mycket på sista tiden, men snart kommer det ett nytt game pack så jag känner mig himla hypad inför det. ☺️💖