Jag vaknade vid sextiden imorse och kände mig superexalterad över att den stora dag som jag gått och väntat på äntligen kommit - dagen då jag skulle få se musikalen Atlantis live på danska för första gången någonsin. 😍❤ Jag tog på mig min sedan länge utvalda outfit och väntade på att frukostmatsalen skulle öppna.

Hotellfrukosten var lite av ett antiklimax. Den var inte som de brukar vara i Sverige, om vi säger så. Det enda pålägg som fanns var olika typer av kött - inte en enda liten ostskiva. 😲 Och de grönsaker som fanns var skurna i stavar och således inte särskilt påläggsvänliga. 😕 Någon mjölk att dricka hittade jag inte heller. Och inga servetter. Så det blev bröd med smör men utan pålägg samt yoghurt och apelsinjuice. Jag blev för all del mätt. Men det var inte riktigt vad jag såg framför mig när jag längtade efter hotellfrukosten imorse. 

Nåväl. Efter frukosten återvände jag till mitt rum och laddade upp inför min första riktiga tur i centrala Köpenhamn. Satte Hello Kitty-plåster på hälarna för att undvika skavsår (jag har ett par skor som jag inte är så van vid att gå i) och laddade mobilen maximalt (tack och lov att laddaren går att använda i danska eluttag 🙏). Jag var lite nervös för att gå ut på stan. Det var ju så lugnt och tryggt på mitt hotellrum, där kunde jag väl hänga tills det blev dags att gå till musikalen på eftermiddagen...?

Men nej, jag tog mig faktiskt ut. Och jag tog mig genom heeela Strøget, fram och tillbaka. Jag gick in i exakt tre butiker, men handlade bara i den sista. En del butiker vågade jag inte gå in i, för att de antingen var så små eller verkade så exklusiva. Men det var mysigt bara att strosa och betrakta folklivet.

Mitt inköp från shoppingrundan. Jag såg den och blev helt kär, och visste att detta var den här resans gosedjur (jag brukar köpa ett gosedjur på nästan varje resa). Klart att jag behöver en rosa bläckfisk med enhörningar på liksom. 🦄💖 Adalena har jag döpt henne till, med anledning av huvudsyftet med min weekend i Köpenhamn. 😉

Efter min tur och retur på Strøget började jag känna mig hungrig. Och min tanke var att köpa någonting i en mataffär och äta på hotellrummet, för restauranger undviker jag helst av både ångest- och allergiskäl (och i detta fall även språkskäl). Men när jag passerade centralstationen fick jag syn på några Max-skyltar och blev SÅ lättad (att gå in på typ H&M på Strøget var uteslutet, eftersom det ändå finns hemma också, men när det gäller mat vill jag helst köra på trygga säkra kort). På Max har jag ju ett vegetariskt och allergivänligt favoritmål, och jag vet att en kan beställa i en maskin och inte behöver prata med någon. Så jag pilade in och lade min beställning och satte mig ner för att vänta på maten. Först då slog det mig att personalen förstås skulle komma att ropa upp mitt ordernummer på DANSKA när min beställning var redo! 😱 Danska språket är överlag svårt att förstå - men danska SIFFROR är helt jävla obegripliga. 😖 Och inte visades de hämtningsklara beställningarna på skärmen heller, som de brukar, utan en fick förlita sig helt på personalens utrop. Men jag granskade brickan och konstaterade att där stod ett mjölkpaket och att burgaren hade en grön etikett. Så jag gick fram och viftade med mitt kvitto och frågade på engelska om det var min order. Och det var det. ☺👍

Mätt och belåten återvände jag till mitt hotellrum en stund innan det blev dags att gå till Tivoli. Jag kikade lite på sådant jag passerade därinne, men mitt främsta fokus var att hitta fram till konsertsalen där musikalen skulle spelas.

Plötsligt såg jag dem - Atlantis-affischerna! Åh, vilken lycka! 😍😍😍

Jag slog mig ner på en bänk utanför. Och lade märke till något alldeles fantastiskt inne i lokalerna. De sålde ju merch! Inte "bara" program, utan riktig MERCH. 😍😍😍

"Hi! I want EVERYTHING!" sa jag när jag kom framstormande till shoppen (som en av de första besökarna på plats). Så nu är jag lycklig ägare till ett program, en tröja, en mugg och en påse. 😍😍😍

Jag kände mig SÅ exalterad när jag stod i foajén och väntade på att bli insläppt i salongen.

Scenen inför första respektive andra akten. Och jag satt självklart längst fram i mitten. Det är så en ska uppleva teater och musikal - längst fram i mitten. 😊 Och kvällens föreställning är så en ska uppleva Atlantis - för det första på originalspråk och för det andra som den mest ambitiösa och storslagna uppsättning som någonsin gjorts av musikalen ifråga. Det var SÅ mäktigt! 😍 Superskickliga skådespelare med grymma röster, fantastisk scenografi (notera bland annat det RIKTIGA VATTNET på scenen), fint samspel mellan skådespelarna och att var och en verkligen passade för att spela sin roll, den magiska ljussättningen, den episka musiken, de väl genomtänkta kostymerna, den nyskrivna sången som smälte väl ihop med de "gamla" sångerna och passade mycket bra in i storyn, att scener som tagits bort i alla tre uppsättningar jag sett i Sverige faktiskt fick vara kvar som de var i originalet, att mindre bra sekvenser från originalet skalats bort eller gjorts om... Jag fick vid upprepade tillfällen gåshud och tårar i ögonen, jag applåderade tills jag fick ont i händerna och det hände att jag sjöng med i sångerna. 

Efteråt var jag i total extas. Jag svävade fram med ett fånleende i hela ansiktet och kände mig mer eller mindre förälskad. 😍😍😍 Hallå, får en bosätta sig i Tivolis konsertsal och se samtliga föreställningar av detta episka mästerverk?! För det vill jag. Verkligen. 😍😍😍

Sedan jag kom hem till hotellrummet har jag gjort mig i ordning för kvällen och tittat på en livesändning med mitt finaste Lyckopiller och hans nya band (som jag hoppas få se IRL inom en inte alltför avlägsen framtid). 😊💖 Och nu är det jättesent, och jag och min lilla bläckfisk ska sova. 😴 Natti natti!