Nu är vi inne på dag 2 av Ace Week 2020 och jag tänkte idag gå lite djupare in på en underkategori till asexualitet, närmare bestämt aegosexualitet. ”Vad är det?” kanske ni undrar. Och det undrade jag också till ganska nyligen. Men när jag började läsa om det insåg jag att det stämmer väldigt väl in på mig och hur jag fungerar.

”Aego” kan härledas från latinets ”a” (”utan”) och ”ego” (”mig själv”), vilket ger ordet aegosexuell den bokstavliga lydelsen ”sexuell utan mig själv” (eller något sådant - jag är ingen latinexpert utan har självklart snott denna lilla utläggning från diverse engelskspråkiga sidor på nätet). Det är ett ganska nytt begrepp, och när det först började talas om fenomenet var det begreppet autochorisexualitet som användes. Jag är tacksam över att detta knappt uttalbara ord snart byttes ut mot det betydligt lättare aegosexualitet. 

Det är en identitet på det asexuella spektrumet som i korthet handlar om att gilla idén om sex - men inte att faktiskt själv ha det. Att inte känna någon lust att delta i sexuella aktiviteter med andra människor men att ändå kunna uppleva sexuell upphetsning, ägna sig åt onani och uppskatta erotiska filmer eller böcker. Att fantisera om sex, men att aldrig själv vara en del av dessa fantasier eller känna någon som helst önskan att leva ut dem i verkligheten.

Jag blir inte sexuellt intresserad av andra människor och jag har noll intresse av att ha sexuella relationer. Det händer absolut att jag känner lust, men inte så ofta och när det väl händer tar jag hand om det själv - jag ser inte vitsen med att blanda in någon ANNAN i något som ju bara är MIN angelägenhet. Det förekommer en del sexuella fantasier i min hjärna, men jag är aldrig själv en del av dem - det är mer som att jag intar något slags utifrånperspektiv och betraktar det hela nästan som en film. Jag fantiserar aldrig om att JAG faktiskt deltar i några sexuella aktiviteter, utan det handlar oftast om fiktiva karaktärer och själv är jag inte en del av narrativet överhuvudtaget.

Där någonstans kommer väl mitt Yaoi-intresse in i bilden. Jag har ända sedan gymnasiet haft en särskild förkärlek för bögar och mina fantasier handlar nästan uteslutande om just bögar. Jag brukar lite skämtsamt kalla mig för en asexuell femme-flata med bögfetisch…vilket ju inte alls låter snurrigt, eller hur. 😉 Så när jag för över sju år sedan upptäckte mangagenren Yaoi var ju min lycka gjord. 😍 (Jag ska inte göra någon längre utläggning om Yaoi här, för det skulle riskera att ta över hela inlägget, men kolla gärna in min topp-10-lista jag gjorde för några år sedan.) 

Jag har aldrig riktigt förstått mig på denna min fascination för bögar, då jag ju är totalt ointresserad av killar. Men i ljuset av konceptet aegosexualitet blir det plötsligt begripligt för mig. För om det inte finns någon tjej med i bilden så behöver jag ju inte fundera över min egen eventuella roll i det hela utan kan lugnt inta mitt utifrånperspektiv och luta mig tillbaka och bara uppskatta vad det är jag ser eller läser eller tänker på utan att känna mig obekväm.

Som alla sexuella identiteter och läggningar har förstås även aegosexualitet en egen flagga, och den ser ut såhär…