Stresshanteringsstrategier

Igår var det morfars födelsedag. Han skulle ha fyllt 85 år om han hade varit i livet. ❤️ Han hälsade på mig i mina drömmar natten till igår, det kändes fint men lite vemodigt. ❤️❤️❤️ 
 
Idag har jag pratat med psykologen. Vi följde upp det vi pratade om förra veckan och hur det gått för mig med hemuppgifterna sedan dess. Jag har övat på att vara "här och nu" under tandborstning och det har gått ganska bra, jag har åtminstone inte sprungit iväg och grejat med andra saker samtidigt men däremot har ju tankarna vandrat iväg en del. Och psykologen sa att jag får ta ett steg i taget, och i det här fallet är steg ett att inte GÖRA något annat än att borsta tänderna när jag gör det, och steg två blir att inte TÄNKA PÅ något annat än tandborstningen när jag borstar tänderna. Hon sa att det här förstås kan kännas som helt meningslösa övningar att göra, men att syftet med dem förstås inte är att jag ska bli en superfokuserad tandborstare utan att jag ska öva på närvaro i en neutral situation för att sedan kunna tillämpa detta i andra, mer laddade och stressiga situationer. 
 
Vi pratade om det här med pauser, och jag har faktiskt hittat ett bra sätt att ta korta pauser då och då. Det är nämligen så att vi har en teve i köket på jobbet och där står Den stora älgvandringen och rullar hela dagarna, så jag har börjat kila ut i köket och titta på den några minuter då och då nu istället för att bara göra det under lunchen och fikapauserna. Och det känns både bra (för att det är avkopplande) och jobbigt (för att det är "onyttigt") att göra detta under arbetstid. Men psykologen poängterade att pauser är en nödvändighet för att kunna göra ett bättre jobb och att det inte alls är onyttigt utan snarare tvärtom. Och en utmaning för mig blir att inte anpassa mig till de där stressande tankarna utan att lägga fokus på älgarna och våga vara kvar i det. Och påminna mig själv om varför jag gör det och att det är bra för mig. 
 
 
En annan sak jag gjort är att försöka bli bättre på att begära tydlighet i vilka förväntningar som finns på mig. Jag efterfrågar tydligare deadlines och berättar vilka uppdrag jag arbetar med för närvarande och som jag behöver lägga fokus på innan jag kan ta på mig något nytt, för att göra ramarna tydligare för både mig själv och min omgivning. 
 
Något som psykologen tycker att jag ska göra är att stänga ner mejlen och bara öppna den någon gång i timmen, eftersom det stressar mig att se meddelanden poppa upp på skärmen och så glider fokus bort från det som jag håller på med för stunden och jag börjar fokusera på mejlet och dess innehåll istället. Det här är något som blivit bättre sedan jag stängde av ljudet på mejlprogrammet, så att jag inte alltid upptäcker mejlen i samma ögonblick som de trillar in, men att se det där lilla kuvertet är också stressande. Jag försökte ett tag idag att göra som hon sa, att stänga ner mejlen och bara öppna den lite då och då. Men det gav nästan ännu mer stresspåslag att INTE VETA om det drällt in en massa mejl som jag behövde agera på... 😖 Så det är väl samma sak här som med så mycket annat, att jag behöver lära mig att inte agera på de där uppstressande tankarna utan helt enkelt våga vara i situationen som den är. För som psykologen sa så lär det knappast komma någonting på mejlen som är så absolut superakut att jag måste agera på det nu nu NU, utan det går sannolikt alldeles utmärkt att svaret kommer inom en timme - och för mitt mående är det garanterat bättre att göra på det sättet, även om det känns supersvårt att ställa om hjärnan till denna nya strategi. 
 
Vi pratade förstås även lite om coronasituationen, och jag nämnde några nya oroande tankar som börjat dyka upp hos mig om att det ALLTID kommer vara såhär, att inga evenemang arrangeras och att människor låter bli att träffas. Idag har jag förnyat mitt abonnemang på min älskade teater inför nästa spelår och i informationen stod bland annat att om höstens föreställningar blir inställda på grund av coronaviruset så kommer en självklart att få pengarna tillbaka. Och det gjorde mig helt panikslagen, att risken finns att skiten faktiskt kommer fortsätta ända till i höst - i början trodde jag ju att den skulle gå över på bara någon månad...men nu poppar det upp diverse skräckrubriker om "permanenta förändringar" och att det "aldrig kommer bli sig likt", och jag känner hur ångesten får mig i sitt grepp. Jag undviker i möjligaste mån att läsa om coronahelvetet, men rubrikerna är ju svåra att undgå...och även om jag fattar att det är mycket clickbaitjournalistik så går det ju ändå in och snurrar runt i mitt medvetande och skapar oro. 
 
Psykologen bekräftade mig i min oro men menade samtidigt att media får det att låta mycket värre än vad det är, att situationen förmodligen kommer pågå ett tag men inte för alltid. Och hon uppmuntrade mig till att faktiskt välja ut någon seriös coronatext (alltså inte kvällstidningar och dylika sensationsnyheter) att läsa varje dag istället för att som nu undvika all rapportering om eländet helt och hållet, då undvikandet riskerar att i sig bli en trigger som talar om för min hjärna att det är farligt bara att läsa om corona och att jag måste undvika att göra det till varje pris vilket skapar onödig ångest om jag råkar få syn på en rubrik eller liknande. 
 
Apropå onödig ångest så kom provsvaret äntligen idag och allt är tydligen frid och fröjd... 
 
 
Jag kommer tydligen inte att erbjudas fler hemtester utan förväntas i fortsättningen dyka upp på vanliga cellprovtagningar på mottagningar, men det kan de ju bara glömma. Förresten undrar jag om det verkligen är så viktigt som de hävdar att jag gör det. Jag har ju inte haft en sexuell relation på över tio år och planerar inte att inleda någon sådan igen, så finns det ens någon risk för HPV och cellförändringar och livmoderhalscancer och all sådan där skit? 🤔 Om inte så är det ju fruktansvärt allonormativt och direkt missvisande av vården att formulera sig som de gör i brevet ovan. 😕 
 
Ja, ja. Skönt att allt ser bra ut i alla fall. 🤷‍♀️ Efter att ha läst brevet ställde jag mig faktiskt och gjorde matlådor och lyssnade på Taylors senaste album på hög volym. Genom utgrävningen i grytskåpet blev jag ju uppmärksam på hur sjukt många kastruller det finns i detta hushåll, så jag passade på att utnyttja detta faktum till fullo ikväll... 
 
 
...så nu har jag gjort så många matlådor att jag (bortsett från min födelsedagsmiddag) inte kommer behöva laga mat igen förrän en bra bit in i juni. 😂 Himla skönt, eftersom jag oftast tycker att det är sjukt tråkigt med matlagning. 👍👍👍 
 

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback